söndagen den 18:e mars 2012

Vårens härligaste?


Manuela Oltens Monster finns faktiskt. Eller? (Opal förlag) är en av mina favoriter i vårens utgivning.
Det tog ganska många läsningar innan jag insåg att detta inte var en finsk utan en tysk bilderbok. Där finns mycket i bildkompositionen som är besläktat med flera av de finska bilderböcker jag läst på sistone.

Att jag är förtjust i den här boken beror på att den får mig att skratta. Men varför?

Det handlar om bristen på symmetri och utrymme för egenheter i både illustrationer och berättelsens personligheter. På så sätt blir det också en bilderbok om befrielse och att våga vara. Det är fint.

Monster finns faktiskt är uppbyggd som en faktabok där olika monster presenteras. Där finns bland annat skrattmonster, slemmonster, pruttmonster. Alla monster får en presentation. Där är spännande eftersom både bildkomposition och text inte är förutsebara.
/Karin

lördagen den 10:e mars 2012

Levi Pinfold

Under senaste veckan har jag träffat på småfolk i två av de böcker jag läst; i den franska ungdomsboken Oksa Polock och i den brittiska bilderboken Djangon av Levi Pinfold. Småfolk har ju under senaste århundradet levt mer eller mindre i reservat på Island. Kan man anta att det är den ekonomiska krisen på Island som fått småfolket att söka sin tillflykt till andra länder?

För Djangon som kommit ut på svenska på Karneval förlag i år vann Levi Pinfold 2010 priset The booktrust early Years Award.

Det är en spännande berättelse med en mättad symbolik. Vad som skiljer den från andra bilderböcker med liknande pretentiösa anslag är att den nog är ganska lättillgänglig även för barn. Illustrationerna påminner mycket om naturalistiska målningar, men med en närvaro av en nerv från ett naturens spratt, representerat av en Djangon, en armhög stor figur. Berättelsen är också en blinkning till romantikens skildringar av kringresande och romer.

Djangon handlar om en pojke som lever i ett cirkusläger. Pojken träffar på en liten filur, Djangon, som ställer till det för pojken. Det första han gör är att förstöra pojkens pappas banjo. Djangon ställer till med en massa saker som pojken får skulden för. Tillsist får pojken nog och kör i väg Djangon. Sen blir pojken ledsen. Till tröst får han en banjo av sin pappa.

Berättelsen är inspirerad av den romske jazzlegenden Jean Django Reinhardts liv.

/Karin


söndagen den 4:e mars 2012

I väntan på våren med en av våra mästare

I januari i år kom Tord Nygrens bilderbok Alldeles för mycket snö ut på Opal förlag. Det är en bok som passar nu, för oss som längtar efter våren.

Berättelsen handlar om en flicka som bor i ett lantligt samhälle. Det är strax före jul och snön har inte kommit. Flickan ger sig i väg för att leta rätt på Herr Snö. Hon hittar honom, han har försovit sig. Han kommer till det lilla samhället och blir större och större, till ett snöoväder som varar ända fram till april. Då har alla tröttnat på honom och vill att han skall försvinna. En dag kommer Våren, i form av en söt liten flicka. Hon läxar upp Herr Snö så att han äntligen tar semester. Förvandlingen av Herr Snö till ett snöoväder är effektfull och berättelsen centrum.

Det är en skickligt frammanad berättelse där ord och bild vävs samman självklart och sagolikt. Jag kan höra saker när jag läser boken. Hur det låter när man kramar en snöboll. Hur dovt ljudet av bilar blir i ett snölandskap.

Bilderna är skira och drömska. Jag har försökt tidsange illustrationerna, men det går inte. Klädsnitt ser ut som femtiotal, men traktorerna verkar modernare, kanske från sjuttio åttiotal. Jag skulle definiera boken som en konstsaga.

Trots kylan bär flickorna kjol och naturligtvis är det en män som kör de få fordon som syns. Det är en värld som domineras och styrs av män skulle man kunna säga, men det vore dumt. För det är en liten flicka som hittar Herr Snö och en annan flicka, Våren, som sätter honom på plats. Och vänta nu, Herr Snö, är han inte väldigt lik Tord Nygren? Och Våren, påminner hon inte rätt bra om en ung kvinnlig bilderboksillustratör?

Tord Nygren, född 1936 debuterade som barn och ungdomsboks illustratör 1964. Han verkar nästan outtröttlig. Att en illustratör kan göra så mycket bra under så lång tid är på gränsen till obegripligt för mig. Även om han varit aktiv i snart femtio år så har han enligt mig fått på tok för lite uppmärksamhet. Jag önskar mig en ny vår för Tord Nygrens bilderboksillustrationer.