lördag 28 juli 2012

Emma Adbåge




 
Jag tycker att Emma och Lisen Adbåge mer än några andra illustratörer  bidragit till att den svenska bilderbokstraditionen frigjort sig från arvet från Elsa Beskow. Det har finns redan andra i samma tradition som exempelvis Eva Lindström och Gunilla Bergström. Men med adbågarna hände något, som en smittande kreativ explosion, där vissa konventioner om hur det skulle vara blev mindre verkningsfulla. Det är jättekul! Just nu kan vad som helst hända i en bilderbok, så det är inte så märkligt att intresset för bilderböcker för tillfället är ganska stort. Fler och fler verkar tycka att bilderböcker är intressant.

I början av Emma Adbåges karriär hörde jag ofta vuxna som uttryckte ett direkt ogillande inför hennes böcker, det hör man sällan numera. Fler har vant sig vid hennes sätt att illustrera.För mig symboliserar Emma Adbåges illustrationer en acceptens för livet som det faktiskt är.

Som exempelvis i hennes senaste bok  Lenis Olle (Rabén och Sjögren 2012). Det är en väldigt vardagsnära berättelse om Leni som skall gå och hälsa på sin kompis Olle. När hon kommer hem till Olle så har han redan en annan där som Leni blir alltmer vrångt inställd till. Allt slutar förstås bra. 

 Illustrationerna är anakronistiska, lyfter  fram brist på  perfektion, skruvar till perspektiven och gör den vardagsnära berättelsen intressant. Anakronismen finns i inredningen, de två lägenheternas inredning som nästan ser ut som 70-tal där liksom en del moderniteter smugit sig in, på ett sätt som liksom matchar slarvet eller stöket i lägenheterna. Ett stök som förresten hänger bra ihop med Lenis känslor. Det är inte riktigt som hon ville ha det. Som det skulle ha varit. De skruvade perspektiven står framförallt barnens kroppar för, med de oerhört stora huvudena. Det är roligt att titta på.

/Karin



onsdag 11 juli 2012

Där satt den!
















Norska Bockarna Bruse på badhuset med text av Björn F Rörvik och illustrationer av Gry Moursund är bland det roligaste jag sett i bilderboksgenren. Boken har kommit ut på Lilla Piratförlaget nu i vår och är förlagets första bok.

Vad som gör boken unik är att de har lyckats härma det naiva. Rörviks berättande som utgår från bockarna Bruse påminner mycket om hur barn använder sig av sagor i sina lekar.

Samtidigt är det en uppdatering av sagan. Nu förtiden har Bockarna Bruse valmöjligheter de behöver inte bara gå till fäboden, att besöka vattenpalatset är också ett alternativ. Att originalet varit högaktuellt för barn i fyraårsårsåldern i åtminstone 100 år gör  inte nytolkning mindre angelägen för vare sig dagens barn eller  deras litteraturförmedlare. Roligt är det också när Bockarna Bruse när de besegrat trollet liksom Terminator i Termintator 2 brister ut i Hasta la vista, baby

Moursunds illustrationer är lekfulla, som härmandes barnteckningar. Det är blandteknik med tusch, krita, blyerts och heltäckande blå färgläggning som är vatten och himmel. Det är ett roligt och  härligt hemskt troll som kommer in på badhuset och bara förstör, eftersom han inte begriper några regler och egentligen inte vet något om samspel, så som det ofta är i barns rollekar. Trollet som den okända faktorn, något som inte kan förutses, som stör ordningen men som också gör Bruse till hjältar. Jag påstår att detta är ett  mästerverk.

Boken har varit min följeslagare under flera månader och de flesta som jag visat den för har varit väldigt förtjusta.


/Karin

söndag 8 juli 2012

Eget om kärlek

Med bilderboken Söndag ( Opal 2012 )har Kim Fupz Aakeson och Eva Eriksson  åstadkommit ett finstämt samspel mellan ord och bild.

Det är  svåra ämne som behandlas, syskonrivalitet och svikande föräldrar. Fupz Aakeson och Eriksson tassar på tå, men inte för att de är fega, utan mer som när man förbereder en fest bakom någons rygg. Resultatet är tryggt och vackert. Centrum i Erikssons illustrationer är kroppsspråket och alltså människornas olika uttryck. 

I sitt format håller Söndag sig i samma tradition som Gro Dahle och Svein Nyhus böcker. Det är en lång bok med mycket text och tungt stoff. Blir den här typen av skandinaviska  bilderböcker det stora  internationella stjärnskottet efter Gunilla Bergström?

Söndag är en  bok om kärlekens betydelse. Det handlar om Torsten som skall få ett småsyskon. Hans kompis Willy har dåliga erfarenheter av att få syskon, eftersom hans pappa lämnat honom i sticket och skaffat ett nytt barn. Willy förklarar för Torsten  att man skaffar nya barn när man tröttnat på det gamla.


 Berättelsen är upplagd med kapitel efter veckodagarna. Den börjar på måndag. Veckan är full av tvivel för hur föräldrarnas kärlek kommer att vara när bebisen fötts. Men på söndag känner Torsten sig övertygad om att föräldrarna skall fortsätta älska honom. Söndag är en gripande berättelse med många överraskande och intressanta förvecklingar. 

Det är en bilderbok som passar från 5 årsålder.  Här vill jag också passa på att skriva att  jag inte alls förstår logiken bakom att bilderböcker om svåra ämnen bara skall läsas för barn som själva har det svårt. Alla har någon kompis som har det svårt. Generellt så har barn i förskoleåldern mindre svårt att prata om det svåra än vuxna.
/Karin