Det är en dramatisk berättelse om Zenobia som är runt fyra fem år och plötsligt tappat bort sina släktingar. Hon blir omhändertagen av några ungdomar. Polisen kommer till hjälp men problemet är att ingen saknar Zenobia. I det lyckliga slutet visar det sig att familjen delats upp i två grupper och den enda gruppen tror Zenobia är med den andra och vice versa.
Illustrationerna blir spännande när de skildrar Zenobias rädsla då hon begriper att hon kommit bort. Hon står i mitten av gående vuxna som blivit till skuggor och siluetter. Annars är illustrationerna välgjorda men inte särskilt speciella. Trots att boken inte hör till de konstnärligt mest intressanta bilderböckerna så är det definitivt en bok som tar barns upplevelser på allvar. Det här är en bok som utan vidare kan nå många barn, vilket är bra. Olika bilderböcker måste kunna få ha olika syfte.