lördag 22 mars 2014

Att veta vem man är och hopp om en hätsk debatt

Boken Resan med text av Veronica Salinas och bild av Camilla Engman (Rabén och Sjögren, 2014, från norskan av Bodil Malmsten) handlar om att tvingas resa iväg och hamna någonstans där ingen förstår en.


Det är en fågel som är i centrum. Omgivningen är kal, som det kan känns inuti när man är lite vilsen och inte har något att ta förhålla sig till. Så småningom kommer ett möte som förändrar och får fågeln att minnas vem hen är.

Det är en fåordig bok med tydliga bilder som fungerar för barn strax över året. Fågeln är en sort som jag aldrig sett förut och man får aldrig reda på ifall det är en pojke eller flicka. Identifikationsmöjligheterna finns ändå, men det är bortom det yttre, i det strikt filosofiska.


Som vuxen associerar jag självklart till flyktingars situation. Jag funderar på vad det är som gör skillnaden mellan en barnbok som lyckas göra en bra berättelse av något viktigt och en barnbok med  en övertydlig intention om att vara en lärobok för att få barnen att tänka rätt saker. Det handlar så klart om konstnärlig kvalité. Men också om vilken omgivning bilderboksskaparen befinner sig i, vilka historier som finns där att plocka upp och göra till berättelser.

För att detta ska kunna ske oftare behöver vi bilderboksskapare från många olika miljöer, med många olika sorters uttryck än de nu normgivande. Som har andra utgångspunkter för att bedöma  kvalité, så att det blir en livfull och kanske hätsk debatt. Det är först då som bilderboken kan stå för den mångfald som den är så angelägen om att förmedla. För oss vuxna förmedlare handlar det om att vi behöver närmar oss det vi inte riktigt förstår. För om inte vi som vuxna kan göra det, hur ska vi då kunna kräva det av barnen?

Fast nu satte jag mig här för att skriva om Resan som är poetisk i sin avskalade utformning och som möjliggör att läsaren får möta sig själv. Att komma på vem man är för att bli tryggare i mötet med det okända. Jag vet ingenting om de som skapat bilderboken, mer än att de lyckats berätta en angelägen historia om människors utsatthet, om det strikt filosofiska. Ändå är det enkelt. Det är riktigt bra.

/Karin





lördag 15 mars 2014

Att bejaka det annorlunda

 I torsdags var jag på heldagseminariet En fanfar för bilderbokens framtid. I en av anförandena sa  Anna Clara Tidholm att  vi behöver fler fantastiska och konstiga bilderböcker för att bekräfta det fantastiska och konstiga barnet.

Tardeus och det ryska huset med illustrationer av Bodil Molich och text av Marita Gleisner och Erik Magntorn(Lindskogs förlag, 2013)  är en bok med tydlig strävan att bryta mot rådande normer.

Till och med formatet är ovanligt, rektangulär på höjden, 17 x 13 cm. Den är en bok som i hela sitt utförande strävar efter att inte passa in. Det är en berättelse om ett  förfallet hus med ryska anor, lite som hos  Loranga, Masarin och Dartanjang fast mer akademiskt.

Tardeus är en samlare, han bor tillsammans med sin syster Nora, guvernanten Anastasia och Bengt Eugen, som har ett litet bibliotek. En del av handlingen ustpelar sig där, med bibliotekarien som tömt biblioteket på böcker för att få råd att köpa flaskor.

Huset sitter på ett träd som är en stam som går igenom hela bygget och därför skymtar på många bilder. En miljö med många ovanliga detaljer som döda skelett under marken, en död mus, en samovar och Tardeus vingar som hjälper honom att flyga bort ibland. Människor om lever i skuggan av en annan tid, i ett hus som kanske inte kommer att hålla, eller åtminstone inte erbjuder några räta vinklar. Deras minnen skymtar ständigt förbi i olika subtila detaljer.

Boken påminner om en dröm, det är inget riktigt driv i berättelsen och vad som helst verkar kunna dyka upp. Det dovt, hemlighetsfullt och som sagt medvetet egenartat.Det är en bok som kan bekräfta barn som lever utanför det käcka och trygga och barn med förmåga att känna av ängsligheten bakom en allt för tillrättalagd yta.

Ett bra försök. Lite som ett ovanligt smycke, som inte syns så mycket, men som man börjar tycka om när man tittar närmare på det. Ett tillskott i bilderboksmångfalden.

/Karin

onsdag 5 mars 2014

Årsmöte och resa!

Årets årsmöte hålles tisdagen den 18 mars klockan 18.30 på Göteborgs konstmuseum.Efter mötet föreläser filosofie dr Janina Orlov om Tove Jansson under rubriken Huset i sanden och blommor på väggen - Tove Jansson 100 år. Margita Björklund håller sedvanligt i årsmötesförhandlingarna.

Efter föreläsning blir det buffé, vin, kaffe och en hemlig kaka, passande för kvällen.
Kalaset kostar 150 kronor för medlemmar, 180 kronor för studenter och 100 kronor för studenter.
Anmäl senast söndagen den 16 mars till Margaretha Dahlström:  mg.dahlstrom@comhem.se eller
Magnus Sjöberg:  magnus.sjoberg@afh.goteborg.se

Den 5 april åker vi till Dunkers hus i Helsingborg för att titta på utställningen Loranga Loranga! om Barbro Lindgrens bilduniversum. Resan startar klockan 8.15 med Swebuss från Nils Ericsonterminalen. Hemkomst beräknas till klockan  19.35. Kostnad för bussresa och entrébiljett är 350 kronor. Anmäl till Margaretha Dahlström senast 10 mars. Se mailadress ovan.

/Karin