söndag 27 januari 2013

En bok om läsandets kraft


















Ibland slås jag av hur böcker först påverkat och sedan styrt mitt liv. Från de första läsupplevelserna, till min första kompis som jag delade läsningen med, till  att jag i dag arbetar som bibliotekarie och att jag i stort sett hittat hela mitt umgänge genom skönlitteraturen.

William Joyce vann en Oscar 2012 för bästa animerade film med The fantastic flying books of Mr Morris Lessmore. Av berättelsen har också gjorts en bokversion som kom ut på Kabusa böcker i november 2012 under titeln Mr Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna. En bok till alla oss som låtit kärleken till böcker styra våra liv.

Berättelsen handlar om den unge  och skrivande Morris Lessmore (less is more). Hans liv förändras när ett knippe flygande böcker ger honom skjuts till en byggnad med många olika böcker som han lär sig älska, sköta om och leva med.  Under kvällarna skriver han sin egen bok. På slutet är han gammal, lämnar byggnaden och flyger i väg på samma sätt som han en gång kom. En berättelse om läsningens tjuskraft.

Bilderna andas aristokratisk 1900-talsmiljö. Det är vackert och mystiskt med en symbolik som är svår att värja sig ifrån, det är mättat och lustfyllt. Illustrationerna spelar med det tunga och det ljusa; det högtidligt inredda biblioteket,  solljusets brutala påverkan, böckerna som flyger runt och skapar en oförutsebar spänning.

Det finns också en app för den här historien.

Filmen är mer dramatisk än boken. Båda förtjusande på sina olika sätt, men filmen är ju ordlös men språket i boken är välkomponerat och betydelsefullt. Det är samma berättelse, men med olika klang. /Karin

onsdag 9 januari 2013

Mardrömmar




















Ifall en bok passar för många eller få barn säger egentligen ingenting om bokens kvalité. Barn måste likaväl som vuxna, ges en möjlighet att ha en  smalare smak. Sen handlar det om utveckling, att det smala oftast inspirerar det breda. Det bildspråk som  i dagens bilderböcker anser vara lättillgängligt skulle förmodligen setts som svårt och smalt för tio år sedan.

Om Vargarna i väggen ( text Neil Gaiman och illustratioiner Dave McKean, Epix förlag, 2012) är en svår eller lättillgänglig bok har jag inget enkelt svar på. Jag tror att den är rätt lättillgänglig, även om folkbiblioteken på sätt och vis gör den svårtillgänglig eftersom Bibliotekstjänst valt att klassa den som en bok för mellanåldern, så att den inte kan hittas i bilderbokstrågen där den enligt mig borde stå.

Att det blivit så antar jag beror på att författaren och illustratören tidigare samarbetat med vuxenserier som SandmanMr Punch och Violent Cases. Epix förlag är heller inget barnboksförlag utan ger ut främst vuxenserier vilket också kan ha bidragit till genrebestämningen. Men de flesta barn i mellanåldern finner nog berättarstrukturen förutsebar och den pedagogiska avsikten övertydlig.

Berättelsen handlar om Lucy och hennes familj. I huset där de bor upptäcker de plötsligt att det bor vargar i väggarna. Vargar som tar sig ut ur väggarna och tar över hemmet. Familjen hamnar i väggen istället, men de tar sig slutligen ut i hemmet igen och då blir vargarna väldigt rädda och springer iväg. Boken har en tydlig hemvist i anglosaxisk berättartradition, både i dess charm och den något övertydliga sensmoralen. Men det är bra ändå eftersom illustrationerna ger uttryck för både mystik och humor, som lyckas vara både lättillgängliga och lite svåra, en konst, men inte nödvändigtvis stor konst. Det är modernt på ett sätt som jag tror attraherar dagens barn. Illustrationerna är en blandning av pennteckning, fotomontage, collage och datorgrafik.

Det är en berättelse som passar bäst för 4-6 åringar.  För de som letar efter äventyr i alla vrår likväl som för de som vill sluta på förskolan och definiera sig som något lite modigare. Det är kul och spännande.

/Karin

¨