fredag 29 augusti 2014


Min pappa är stor och stark men ...är en fransk bilderbok med text av Coralie Saudo och illustrationer av Kris DI Giacomo (Atrium, 2014) En söt humoristisk tvärtom-berättelse om en pojke som försöker få sin pappa att lägga sig. Efter en saga övertalas  pappan att lägga sig, men då han vill han ha lampan tänd. Jag kan tänka mig att berättelsen fungerar förlösande. Det kan inte vara särskilt svårt för barnen att identifiera sig med den här stora starka pappan.

Illustrationerna är roliga. Barnet är litet; står på stolsryggen för att komma i höjd med pappans ansikte. En tredje varelse finns i boken; en liten hund som står på två ben och betraktar spelet mellan pappan och barnet.

Bakgrunden är sparsmakad. Alla sidor har en ljusbrun bakgrund. Det finns lite detaljer som vittnar om ett vuxenliv, som  stolar, en portfölj, lampor och ett klädsträck.Pappan har hatt, vit skjorta, slips och ett par byxor som skulle kunna innehålla en blöja. Illustrationerna är gjorda i blandteknik med blyertskonturer, ibland lite grova. Dessa tydliga linjer är ett bra stöd för den distinkta berättelsen.

Ännu en nyutgiven bilderbok i murriga färger. Och är det riktigt eller bara som jag inbillar mig att  barnböckerna på sistone åter verkar ha en  dominans av pojkar som huvudpersoner? Är det för att fånga de icke läsande pojkarna? Jag tror att ett läsintresse byggs av det motsatta,  djärvhet och att bjuda på möjligheten att leva sig in i någon som från början inte verkar vara som en själv, som exempelvis i en pappa som inte vill gå och lägga sig.


/Karin


torsdag 14 augusti 2014

Lek blir bok

Vad ska Lilla Nallen göra nu? av debutanterna Eva Petrén (text) och Petra Wester Norgren  (Opal, 2014) är en berättelse  om en nalle. På slutet badar nallen. Det är underligt när jag tänker på hur ofta jag faktiskt sett nallar bada.  Man skulle kunna säga att det här är en realistisk bok, med utgångspunkt i småbarnslek där förståelsen för hur blöt en nalle kan bli utgör ett överraskningsmoment.

En bärande idé i svenska småbarnsböcker  är att de ska vara realistiska. De har ofta ett slags orienteringsfunktion, att genom boken orientera barnet i världen.

Jag uppskattar att den här boken för att det trots allt blir en spännande berättelse med referenser till Mors lilla Olle. Men istället för att låta Olle dyka upp i blåbärssnåret så går Nallen hem och badar. Det blir realism för barnet och surrealism för den vuxne förmedlaren. En skicklig komposition!

Illustrationerna är strama i men ändå skojiga i collageteknik med bland annat filt och krita. Så svårt det måste vara att göra originella berättelser på den här sortens vardagstematik som går hem hos tvååringar.

Färgskalan är dov, i höst och jordfärger. Det verkar vara ett mode i bilderböcker just nu. Vet egentligen inte vad jag tycker om det. Känns som ett trick för att signalera autenticitet och stil, ett slags fjäsk för de vuxna sparsmakade förmedlarna. Men här fungerar det utmärkt. Det här är en återvinningsberättelse av återvinningsmaterial.

/Karin