fredag 31 augusti 2012

Klara Persson

Urax är ett nytt barnboksförlag för hösten som lyckats få rättigheterna till två fina nyutgivningar;   både Bertil Almqvists bok Barna Hedenhös på vinterresa genom Sverige samt Fam Ekmans Kalla mig farbror. Den tredje av deras böcker Molly & Sus av Klara Persson. Alla tre böckerna kommer ut nu i september.

Molly & Sus är en bilderbok som jag hade mycket sjå med att försöka förstå tekniken. Men det är både  akryl, collage, akvarell och lager på lager i datorn i en ganska kall färgskala. Texten är en del av konsten, liksom ojämnt skriven med betboningar på särskilda ord eller bokstäver.

Berättelsen handlar om tvillingarna Molly och Sus.  De föds med  hår som sitter ihop, men tröttnar så småningom på varandra, klipper isär flätorna, hittar sedan tillbaka till varandra utanför symbiosen. Lika väl som tvillingarna är sammanflätade lika väl är ord och bild i samklang.  Symboliken i boken är hisnande, tät som en välskriven dikt; flickorna som sammanflätade, att klippa håret (bandet) mellan dem. Eller att de när  återförenas äntligen och för första gången kan  gunga på gungbrädan, få jämnvikt, för att nämna några exempel.

Jag kan inte förklara det på något annat sätt än att boken är som ett slags undersökning  av språkbruk och   kända problem som uppstår när bästisar tappar bort varandra. Det låter pretentiöst och ändå blir det mest av allt en rolig berättelse.

Molly & Sus är Klara Perssons debut. Hon är 26 år och jag hoppas på en spännande fortsättning.

/Karin

tisdag 21 augusti 2012

Fantastiska fiskar












Lindskogs förlag har i år kommit ut med några konstnärligt riktigt tunga bilderböcker. En av böckerna är Fantastiska fiskar med bild av Ane Gustavsson och text avErik Magntorn. Det är en bok som får mig att tänka på två ganska olika filmer, den franske regissören Luc Bessons film  Det stora blå och den animerade amerikanska barnfilmen Hitta Nemo. Det är något med djupet i bilderna med vattnet  och lekfullhet i fiskarna som får ihop det. För havet är djupt och det är mycket som kan inspirera. 

Bokens titeln är måhända en blinkning åt fantastiken. Det är en berättelse om fiskar i ett hav, men av de fiskar som är med finns det sådana som egentligen inte simmar i samma slags vatten och andra som är påhittade. Det är en rolig lek med en hemlig lockande värld.

Magntorn rimmar väl och roligt om fiskarnas olika tillstånd, sysslor och funderingar. Gustavssons illustrationer, som domineras av akvarell står för lockelsen i detta låtsas hav. Där finns ett fint spel med ljusbrytningar, dova detaljer  och spännande fiskar.  Illustrationerna har  inte ett särskilt utstuderat i barntillvänt bildspråket och det känns både kaxigt och respektingivande, visar på en tilltro till barnet förmåga att tolka konst. En bok för barnen att bläddra ofta i och kanske lära sig de rimmade verserna utantill.

Men alla illustrationerna och texterna håller inte riktigt ihop och varje uppslag skulle likaväl kunna vara en egen berättelse. Men det kanske var meningen?

/Karin