Grahame Baker-Smith

I Storbritannien delas sedan 1955 ut ett pris till förtjänstfulla bilderböcker som kommer från landet. Priset heter Kate Greenaway medal till minne av illustratören Kate Greenaway. I år tilldelades priset Grahame Baker- Smith för hans bok Farther. Verket beskrivs av juryn som : En intelligent bok med drömlika kvalitéer. Vackert designad med mycket detaljer som förmedlar starka känslor, stormar av krig och väder samt kraftfulla känslor av smärtsamma förluster (fritt översatt). Fler illustrationer från boken hittar ni här.

/Karin

En sommaridyll för de små

Här är en av illustrationerna i Sara Lundbergs Sommar, en bilderbok i pekboksformat. Det är detaljrika bilder med två förklarande meningar per uppslag som på det här uppslaget är Sitta stilla och Meta fisk.

Illustrationerna förmedlar en svensk sommaridyll utan några hot. Barnen i som är i bokens centrum njuter.

Det finns ett uppslag med en fiskmås som har en död fisk i munnen med texten Fisken flyger. Där finns spänningen i berättelsen som räddar den från att bli bara en räcke vackra bilder. En perfekt och ljuvlig komposition som påminner mig om sommarvisor. Härligt!

/Karin

Pekböcker om Sami och Vira

Jag har läst två pekböcker med bild av Maria Nilsson Thore och text av Annika Thore som heter Vira vaknar och Sami somnar. De planerar att ge ut sex pekböcker tillsammans, två om året och alla böckerna presenteras på baksidan av de utkomna pekböckerna.

Thore och Nilsson Thore är syskon och kanske är därför som likheten mellan Sami och Vira är slående? Böckerna kanske handlar om två kusiner? Ja det är sådant som man börjar fundera på när man ser att författare och illustratör har samma efternamn, men kanske inget man tänkt på annars. För böckerna är uppbyggda runt igenkänning, dels genom att böckerna går att koppla till varandra men också för att det handlar om vardagssituationer som barn kan känna igen sig i.

Vira och Sami är brunhåriga barn med stora ögon, även om det visst är skillnader när man tittar närmare. Olika stora ögon, den enas gröna den andras bruna, olika frisyrer. Båda barnen befinner sig i en säng och mönstret på sängkläderna fyller en stor del av bilduppslagen. I boken om Vira finns bara Vira. I boken om Sami skymtar en vuxen människas kropp, men inget ansikte. I boken om Vira är det en tittutlek som är i centrum. I boken om Sami handlar det om att Sami bara vill det ena och än det andra innan det är dags att somna.

Bilderna tilltalar genom sin charm. I Sami somnar är det ögonen som är spänningen i berättelsen. I Vira vaknar är det ögonen och kroppens rörelser som utgör berättelsens kärna. Dessa pekböcker hamnar bra i både enkelhet, humor och eget uttryck. Behovet av nya pekboksserier känns oändligt så det här ser ut som en hoppfull satsning.

/Karin

Emblas universum

Från och till under en månad har jag läst Emblas universum av Majken Pollack och Sara Lundberg (Alvina förlag, 2011), som i dag var på Bokskåpet, eftersom det var vernissage för bilderna ur Emblas universum och ur Sara Lundbergs egna bok Sommar. Jag fick ett intressant samtal med upphovsmakarna till Emblas universum om deras bok. Därför var jag en aning vimmelkantig när jag lämnade affären då samtalet hade fått mig i kontakt med mina egna kreativa processer, men också öppnat ett ospecificerat minne, i form av en känsla, från min egen barndomslek. För Emblas universum handlar om den kreativaste processen av dem alla, nämligen om leken.

Boken handlar om Embla som är på sitt rum och bygger en rymdraket som hon vill resa i väg med. Hennes lillasyster försöker vara med i leken, men Embla vill inte ha med henne. Mamman försöker övertyga Embla om att lillasystern skall få plats. Men tillsist får Embla sin vilja igenom. När hon väl är ensam så längtar hon efter systern. Tillsammans gör de slutligen en fantastisk rymdresa.

Det finns många intressanta perspektiv i boken. Där finns mamman som försöker ta sig in i bilden, men som är för stor för rummet och verkar tillhöra en annan verklighet. En fin mamma, som känns trygg och rättvis, även om hon inte förstår sig på leken. Men mamman är också en kvinna som ser ut att vara fångad i sig själv, med en betydande övervikt och en kasslernätsliknande klänning och en hals som är extra lång (för att göra sig hörd?) Det är en kvinna man känner igen, som är trygg och bra för barnen, men som i hela sin uppenbarelse ropar efter befrielse.

Bilderna är gjorda i blandteknik och collage. Illustrationer från barnrummet visar en konkret miljö medan andra uppslag helt är utan koppling till det ursprungliga rummet. Det är bilder från leken och Emblas försvar för att få mamman att förstå att systern inte får plats i leken. Det är i de illustrationerna som boken kommer loss och blir något speciellt, kanske för att de symboliserar lek och den fria tanken, bortom det klart rationella, eller helt enkelt det spännande.

Embla är också väldigt tydlig i illustrationerna. Hon utstrålar en beslutsamhet över att nå det äventyr hon slutligen kommer till, även om premisserna inte var dem hon först räknade med.

/Karin

Om Bladslottet, ett nytt förlag

Solägget är vår medlemstidning. I senaste numret kan man läsa en intervju med Johan Gadfors en av personerna bakom det nya förlaget Bladslottet. Samma artikel kommer här som ett smakprov för er som ännu inte är medlemmar:

När vi startade Bladslottet, en imprint till förlaget Bladstaden, var den
enkla men krävande idén att producera barnböcker där de
konstnärliga dimensionerna fick vara styrande. Vi ville ha stora
bildytor, finare papperskvalitet än det vanliga och anlitade konstnärer
snarare än illustratörer. Målet var bilderböcker som skulle vara ett
mellanting mellan konstbok och barnbok. På motsvarande sätt ville vi
arbeta med en stark språklig närvaro. De textförfattare som
medverkar i vår utgivning för barn har alla även arbetat med språkligt
utforskande verk för en vuxen publik. I grund och botten har vi en
mycket stor tilltro till barnen som läsare, lyssnare, tänkare och
upplevare. Som barn ställs man ständigt inför situationer som man är
ny inför, och där man inte förstår riktigt allt. Vi tror att detta skapar en
kombination av lyhördhet och kreativitet, vilket är utmärkta
egenskaper i mötet med en bok.


Men våra barnböcker är inte bara till för barn. En grundtanke har varit
att göra böcker som ger behållning även för den vuxne läsaren. Vi
tror att detta är särskilt viktigt när det gäller böcker som i första hand
är tänkta som högläsningsböcker. För att kunna förmedla lust och
entusiasm till den lilla lyssnaren måste den stora läsarens egna
nyfikenhet väckas, både genom text och bild. Vi på förlaget gillar barn,
men vi gillar också poesi, konst och filosofi. Framförallt tror vi att man
kan blanda dessa ingredienser.

I början av sommaren kommer vi med två nya böcker. ”Plocka
bumlingbaluns – poesi för små” av Lisa Schmidt, poet och initiativta-
gare till Bladslottet, är ett utforskande av de makroskopiska världar
man kan finna i naturen, någonstans i skärningspunkten mellan
upptäckande, utforskande och fantasi. Sommarens andra titel, ”Sjung
den” är skapad av Göteborgsbaserade duon Sara Hallström och
Vanja Larberg. Textförfattaren Sara Hallström har i likhet med Lisa
Schmidt tidigare uppmärksammats för sin lyrik för den vuxna publiken
och debuterar här som barnboksförfattare. Titeln kommer från ett
barn som var övertygat om att varje föremål hade en egen sång, och
det är med detta perspektiv de närmar sig stadens rum.

Mer finns att läsa på Bladslottets hemsida

Handlar böckerna om Herman om det ofattbara?

Stian Hole är en norsk illustratör och barnboksförfattare som skrivit tre böcker om Herman (eller Garmann som han heter på orginalspråk). Hole har ett väldigt speciellt bildspråk, helt skapat i datorn med fotografier och illustrationer sammanfogat till drömska bilder. Den första boken som heter Hermans sommar , tog de svenska kritikerna med storm. Historien om böckerna Herman och barnen på biblioteket där jag arbetar kräver sitt eget blogginlägg. Men det är böcker som kräver en del av sina läsare och fungerar bäst för barn från sex år. Men kanske är det hos nio och tioåringana som böckerna hittat sina största fans, eftersom det är så häftiga illustrationer. Det är bilder som fungerar som ett slags befriare för de som tidigare trodde att de visste vad en bilderbok gick ut på.

Enligt mig är Herman och eldsvådan en mellanbok där den nyss framkomna traditionen från Hermans sommar fördjupades. Med Hermans hemlighet revolutionerar Stian Hole än en gång bilderboken. Jag har läst boken några veckor nu och försökt komma på något vettigt att skriva, men det är inte lätt, för detta liknar inte något annat. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att de teman som jag ser i alla Herman böckerna, men framförallt i den sista, är Det ofattbara.

Bilden från skolgården är ett myller av barn, men Herman håller sig lite vid sidan av, han är rädd och inte den som vet precis hur man skall göra för att vara självklar och eller hur han skall göra för att slippa bli ifrågasatt av de barn som han är rädd för.

I centrum står tvillingarna Hanna och Johanna. De går först i syttende maj tåget, före fanbäraren, som är Elvis Presley.
På festplatsen när de gått tåget befinner han sig plötsligt på ett äventyr med Johanna, den snälla av tvillingarna. Tillsammans söker de sig till en plats i skogen, i flykt från den elakare tvillingen. De hittar vad de tror är resterna av en rymdkapsel och de hittar varandra. Men Hanna ligger där och lurar, hotar att avslöja deras hemligheter.

Det ofattbara illustreras exempelvis av att inte vara självklar på skolgården, rymdkapseln, av stjärnhimlen, kärleken till Johanna, att inte förstå hur tvillingarna kunde bli så olika, om drömmar, fantasier och om vad som gör en hemlighet så spännande. Men framför allt illustreras det ofattbara av bildspråket. En djärv gissning är att om det kommer en fjärde bok om Herman så handlar den om Hanna. För Herman är en sökare.
/Karin

Maj Fagerberg kommer till vårmötet!

VÄLKOMMEN till BARNBOKSBILDENS VÄNNERS VÅRMÖTE Tisdagen den 24 maj kl 19.00 är vårens årsmöte med Maj Fagerberg.
"SAGANS SKOG OCH FLORAS ÄNGAR" är rubriken på kvällens föredrag, som hålls av illustratören och författaren Maj Fagerberg.Ni som hört Maj förut vet med vilken entusiasm och kärlek hon berättar om sitt arbete och om allt som växer.

Efter föreläsningen samlas vi i nedre våningen – kanske i trädgården – och äter smörgås- tårta med ett glas vin samt kaffe och Majkaka. Kvällen kostar för medlemmar 130 kr, för gäster 150 kr och för studenter 80 kr. Som vanligt har vi boklotteri.

Anmälan senast måndag 23 maj till Margaretha Dahlström, tel 16 93 70 eller e-post mg.dahlstrom@comhem.se eller Frida Lax i Bokskåpet, tel 306 30 00 eller e-post frida@bokskapet.se

Vi ses på gamla Hovrätten, nuvarande Göteborgs universitet, Olof Wijksgatan 6,

vid Näckrosdammen. Som vanligt så här års är det spännande om vi får se magnolian på gården blomma. I år är väl chanserna stora.

Emma Virke

Emma Virke blev känd illustratör när hon 2009 vann Natur och Kulturs bilderbokstävling med boken Mops, i vilken hon illustrerat och Eva Lindström skrivit texten. Nu när hennes alldeles egna bok Brevet till månen (Alvina förlag 2010)kommit ut så ligger ord som ett eget universum nära till hands för att beskriva vad som tilltalar mig med Emma Virkes illustrationer. Hon är inte ensam om att som bilderboksillustratör att ha ett eget universum, utan snarare är det väl vad som krävs för att sticka ut och tillföra något nytt. Det som jag tycker gör Emma Virke speciell är att hennes bilder är anakronismer, d.v.s blandning av olika tider. I brevet till månen så är det en blandning av dåtid, nutid och en framtid med möjliga rymdfärder. Berättelsen är också ett möte med det fantastiska där månen är någon som pratar och förmedlar sig med flickan som är bokens huvudperson.

Jag är förtjust i att Emma Virkes tecknar barn med så spännande ansikte. Både i Mops och Brevet till månen ser barnen gamla ut (tycker jag!) Jag har mött sådana barn i verkligheten, särskilt barn under två ser ibland ut som gamla gummor och gubbar. Men jag har aldrig tidigare mött barn som illustrerats på det här sättet i bilderböcker . De gamla ansiktena tillför en speciell spänning i berättelsen.

/Karin

Barnbildsarkivet i Eskilstuna

Visste ni att det i Sverige finns världens största samling med barnbilder? Alltså bilder som barn har skapat. Det är i Eskilstuna och samlingen heter Barnbildsarkivet (SBBA). Arkivet startade 1977 och i samlingen finns bilder från hela världen ( även om de flesta bilderna är svenska). De äldsta bilderna är från 1700-talet. Till varje bild finns uppgifter om vem som gjort bilden, hur gammal hon eller han var och i vilken situation bilden gjorts. Samlingen har 130 000 bilder registrerade i sin databas. Mer information om arkivet finns här.

Fira Världsboksdagen 13 april

Vanligtvis så firas världsboksdagen den 23 april, men eftersom det är samma dag som påskafton så firar man i år den 13 april. På bibliotek runt om i landet kommer detta att firas, så det finns stora möjligheter att hitta något roligt. Stadsbiblioteket i Göteborgs firande under världsboksdagen hittar ni här.

Världsboksdagen har sitt ursprung i Katalonien i Spanien där man sedan 1900-talets början firat skyddshelgonet Sankt Göran genom att man gav en bok till någon man tyckte om. Bokgivaren fick en ros som tack. Inspirerad av denna tradition beslutade Unesco att instifta en världsboksdag och samtidigt uppmärksamma upphovsrätten. Den 23 april är också minnesdag för författare som Shakespeare, Cervantes, Nabokov, Manuel Mejia Vellejo, de la Vega, Laxness, Josep Pia, Manuel Mjia Vallejo m.fl.

Jag funderar på hur man skulle kunna fira världsboksdagen privat. Att ge en bok till någon man tycker om är en idé som fungerar än i dag. Själv kommer jag att skicka böcker till några goda vänner vars födelsedagar jag glömt bort. Men man kunde kanske också pröva att skicka en bok till någon man inte tycker om?

/Karin