Bästa julkpappen: Ge bort en barnbilderbok till en vuxen

På supén efter vårt höstmöte satt vi och pratade om att barnbilderböcker kan vara bra presenter även till vuxna. Jag har gått och tänkt på den här idén. Den är bra på många sätt. Dels är ger man bort en bok som man är säker på att mottagaren orkar läsa. Dels så är det ett sätt att påminna dem barnet inom dem. Samtidigt ger man bort en konstupplevelse. Hittar man en bilderbok som träffar mitt i prick så kan det bli ett fantastiskt möte mellan mottagare och givare, bok och läsare.

Här är några tips på bra julklappsbilderböcker!

Till entreprenören : Gatans prins av Dominique Mwakumi

Till romantikern: Hermans hemlighet av Stian Hole

Till den invandrade från mellanöstern : Pojken , flickan och muren av Ulf Stark och Anna Höglund

Till den inredningstokiga; William Morris bok av Benjamin Lacombe och Agata Kawa

Till den övergivna ; Apan och jag av Eva Lindström

Till socialisten; Du hör inte hit Beiron av Anna Härmälä

Till den ängsliga; Gittan gömmer bort sig av Pija Lindenbaum

Till den religöse; Den lille mannen och Gud av Kitty Crowther

/Karin

Benjamin Chaud

Min kanin sockan (rabén & sjögren) är årets kanske charmigaste bilderbok. Upphovsmannen Benjamin Chaud är en av Frankrikes populäraste bilderboksillustratörer. Det här är hans författardebut.

Chaud arbetar med humor och charm. Han använder sig av överdrifter som gör bildspråket roligt men också hjärtskärande. Överdrifterna visar sig i samspelet mellan naturen och de utryck som pojken och kaninen har. Det lyckas bli hjärtskärande eftersom det handlar om en osäker världsfrånvänd pojke och hans fina men enda vän den riktigt naiva kaninen.

Pojken har kommit på att han är för stor för att umgås med kaninen, som varken är bra på att sparka fotboll eller leka indianer och cowboys. Men kaninen är hans enda vän. Han tar med sig kaninen till skogen för att lämna honom där. Kaninen följer honom glatt, ovetandes om det öde som pojken planerar för honom. Pojken binder fast kaninen vid ett träd och går hemåt. Snart drabbas pojken dock av dåligt samvete och går tillbaka för att hämta hem kaninen, som visar sig vara försvunnen. I ett hus med en flicka som tar hand om övergivna djur återfinns kaninen. De sitter och pratar om pojken då han kommer dit. Det är ett trevligt samtal eftersom kaninen inte alls har förstått att pojken försökte lämna honom. Pojken blir vän med flickan och en hund som hon har hand om. Tillsammans bestämmer flickan och pojken att de skall ta hand om övergivna djur. På sista sidan springer pojken hem med kaninen på sina axlar. Båda är lyckliga över att ha fått nya vänner.

När jag läser associerar jag till det som ofta sker med barn från fyra femårsåldern fram till kanske tjugoårsåldern eller i värsta fall hela livet, då en del begår våld mot sig själv för att passa in istället för att låta det unika var vägledande. Jag tackar också för skildringen av den starka flickan.

/Karin