William Morris bok

Vad är ett mönster för någonting? Är det egentligen någon skillnad på mönster och mönster? Hur påverkas våra levnadsmönster av mönster som finns i exempelvis tapeter, tyger och stadsplanering? Det är några av tankarna som väcks när jag läser William Morris bok med text av Benjamin Lacombe och illustrationer av Agata Kawa som kommer ut på Alvina förlag i morgon.

Boken handlar om William Morris barndom. Hur han skickades till en internatskola där han först blev missförstådd av både sig själv och sin omgivning, för att sedan komma fram som en stor konstnär.

Det är en ganska vanlig historia egentligen, om ett stackars barn som får lida men som sedan blir erkänd och sedd. Men för den sakens skull är det inte dåligt, utan personligt och välskrivet.

William Morris 1834-1896 var konstnär, formgivare, författare och förgrundsgestalt i Art and Crafts rörelsen. Det finns något för mig odefinierbart fint i att man väljer att göra en barnbok om hans liv, på samma sätt som man gjort barnböcker om helgon, kungar, och tongivande politiker. För William Morris hade ett socialt patos. Han vill hjälpa folk att få upp ögonen för skönheten i världen. Där har vi också essensen i bilderboken, den är skön, vacker. Illustratören Agata Kawa har på ett utomordentligt sätt inspirerats av William Morris eget bildspråk. Pojkens olika känslor står i centrum men illustrationerna har också tagit intryck av William Morris mönster. Fortfarande efter 150 år tillverkas hans tyger och tapeter eftersom världen aldrig tycks titta sig mätt på dem. Känslan i boken är att uppslagen skulle kunna dupliceras och bli stora sjok, som ett mönstrat tyg eller en tapet. Jag är inte den som är särskilt förtjust i vackra böcker. Men det är någonting i de här mönstren som påverkar mig på ett sätt som jag inte riktigt kan förklara, men det är skönt som sagt.

Till boken finns också en lärarhandledning som kan laddas ner från förlagets hemsida. William Morris bok gavs ursprungligen ut på franska under namnet Le Carnet Rouge

/Karin