tisdag 17 november 2015

Välkommen till Barnboksbildens vänners adventsmöte

Måndagen den 7 december kl. 19.00

I mörk adventstid möts vi, tänder ljus och njuter inomhus av värme och dofter från hyacint, bak och kryddor. Denna kväll bjuds ni att tillsammans med andra bildvänner samlas kring kaffe, lussekatter, pepparkakor, clementiner och godis.

Efter denna inledning får vi lyssna till författaren och illustratören Anita Steiner som sedan många år är medlem i vår förening. Hon deltog i åtta år i utgrävningen av Ostindiefararen Götheborg och dokumenterade fynd och människor.

"Det blev en bok, sedan flera, på grund av Ostindiefararen Götheborg" är rubriken på hennes föredrag. Hon visar bilder från utgrävningen och berättar om hur hon arbetade med illustrationer och text till boken Jacob seglar till Kina.

Boklotteri

Efter föreläsningen går vi en trappa ner och intar traditionsenligt skinksmörgås och julmust/vatten.
Platsen för mötet är välkänd för de flesta, nämligen gamla Hovrätten, Olof Wijksgatan 6. Aftonen kostar 150kr för medlemmar, 170kr för gäster och 100kr för studenter.

Anmälan sker senast lördagen den 5 december till Margareta Dahlström, tel 16 93 70 eller e-post mg.dahlstrom@comhem.se eller till Magnus Sjöberg e-post magnus.sjoberg@afh.goteborg.se

Varmt välkomna!
Styrelsen

söndag 25 oktober 2015

Förintelsen

Illustrationerna i Saras vingar utgår från fotografier, som redigerats tills de snarare liknar kol- eller tuschteckningar. Känslan är därför mörkaste mörker, passande bokens ämne som är förintelsen.

Berättarrösten i Saras vingar är den beskyddande rödhaken som är den och det enda färgglada att förgylla sidorna med. Det flammande fågelbröstet håller ett öga på barnet Sara under den tid då så många vuxna och barn frihetsberövades till koncentrationslägren och mördades. Texten berättar om hur Rödhaken ser Saras mamma slitas bort från henne. Bilderna visar lok som spyr ut sin svarta rök. Stängsel  och spöklika, utmärglade ansikten på rader. Först tänker jag att det är snö de står i, men såklart är det ett vitt brus där inget i omgivningen spelar någon roll. De finns bara där i sitt fångenskap, deras familjer mördas och inget annat finns. Är det inte det vita bländande som äter upp omgivningen så är det de mardrömslikt skuggiga barackerna. Kontrasten skär.

Fågeln samlar mat till Sara, som genom fångenskapet ser ut att komma närmre döden för var dag som går. Sällskapet i fågeln ger en viss levnadsglöd i Saras ögon, men rörelserna är hopsjunkna och ögonen ändå matta. Sista gången fågeln räddar flickan är när rödhaken ser Sara på kö framför husen med rök bolmande ur sina skorstenar. Då lånar fågeln sina vingar till Sara. Sista uppslaget visar hur hundratals fåglar lyfter från svarta taggiga grenar mot himlens blå.

Rödhaken har länge haft en symbolik kring beskydd och lycka, att den fått sin röda färg antingen genom blod eller eld då den beskyddat andra. Inspiration ligger säkert även hos den engelska sagan Babes in the wood, där rödhaken spelar en stor roll. I sagan lämnas två barn i en stuga i skogen för att svälta ihjäl, precis som barnen i förintelselägren lämnades åt sin död. Rödhaken är trygghet, allt det lysande bland all svärta, fågeln är bokens enda ljuspunkt och en viktig och stark symbol att arbeta med barn för att tala om förintelsen. Det är ett sätt att tala om det som varit för att världen inte ska komma ännu närmre sina tidigare katastrofer.

Illustratören heter Sonia M. L. Possentini och har studerat konsthistoria och bokbindning samt även grafik vid Ölands grafiska skola. Detta är Sonias och författaren Lorenza Farinas första översatta verk till svenska.

söndag 20 september 2015

Välkommen till Barnboksbildens vänners höstmöte

Lotta Geffenblad

VÄLKOMMEN

BARNBOKSBILDENS VÄNNERS HÖSTMÖTE

Onsdagen den 14 oktober kl 19.00

Efter sommarens fröjder och när höstlöven skiftar färg samlas vi åter i Hovrättens gamla lokaler, nuvarande universitetet, Olof Wijksgatan 6.

Denna kväll kommer vi att få möta och lyssna till Lotta Geffenblad, illustratör och animatör. Hon erhöll 2009 Elsa Beskow-plaketten för sin samlade produktion. Hon har skrivit och illustrerat tolv barnböcker, bl a den flerfaldigt prisbelönade ”Astons stenar”, som blivit översatt till åtta språk och även dramatiserats av Teater Pero. Hennes småbarnsböcker om Prick och Fläck har också blivit mycket uppskattade.

Lotta Geffenblad menar att det är fantastiskt att få vara den som öppnar dörren till bilderböckernas spännande värld, både som högläsare och som upphovsman.

Mina figurer
är rubriken på kvällens föredrag.

Boklotteri med stjärnvinst
en teckning av Fibben Hald, ägd av Birgitta Mollstedt och skänkt till vår förening av familjen.

Efter föredrag och lotteri vandrar vi en trappa ner för förtäring och umgänge.
För medlemmar är avgiften 150 kr, för gäster 180 kr och för studenter 100 kr.
Anmälan senast 12 oktober till Margaretha Dahlström, tel 16 93 70 eller mg.dahlstrom@comhem.se eller till Magnus Sjöberg, magnus.sjoberg@afh.goteborg.se


Väl mött!

Styrelsen

Vem är din gammelmormor?

Den äldre generationen är några som ofta skildras i form av mor- eller farföräldrar i barnböcker. Det finns hur många otroligt viktiga och fina mor- och farföräldrar i barnböckerna. Kanske till och med så viktiga att de symboliserar en trygg punkt. Gammelmor- eller gammelfarföräldrar har vi få representanter i. Det skulle vars Masarins något galna gammelmorfar i Barbro Lindgrens Loranga, Masarin och Dartanjang.

Anna Ehring och Lotta Geffenblad ser bortom galenskapen och den trygga famnen. I Gammelmormor och kärleken (Urax förlag, 2015) står gammelmormor Siv i centrum med sin ungdomskärlek och stora vän Arne. Det är en historia om kärlek som kanske inte många barnbarnsbarn tänker sig om sina äldre släktingar. De ska väl baka bullar och lyssna på att jag är kär i den och den? I alla fall så tänkte inte Anna Ehring och Lotta Geffenblad att det skulle fortsätta vara på det viset.

Daisy är hos gammelmormor på västkusten med sin mamma. När gammelmormor Siv träffar sin gamla kärlek Arne är allt som vanligt. De faller pladask för varandra. Soffan de sitter i hos Arne lyser röd och liksom svävar iväg av översvallande känslor. Det är färger som smälter ut i varandra. Sivs kinder åker upp så högt i leenden när hon träffar Arne att de blir alldeles runda och rosiga. Ja, till och med rynkorna slätas ut. När familjen åker hem igen hinner Gammelmormor inte ens innanför dörren innan telefonen ringer och Arne vill träffas igen.

Lotta Geffenblad hittar den kärleksfulla känslan genom vattenfärger. Rosiga tapeter och klänningar vars mönster är en hel värld av blommor som sprakar. Blommor är något viktigt på varje sida. Är det inte blommor på mormors klänning så är det blommor på Arnes tapet. Färgfläckar bildar blommor och allt lyser. Saft som färgkladdigt flyger ur fnissiga munnar för att Daisy ändå har lite svårt att tänka sig Gammelmormor och Arne som busiga barn. Som kontrast till alla klara färger har vi kaffefläckar över sidorna, höghussiluetter och smutsiga trappuppgångar. Allt andas pirrig nyförälskelse och kafferep.

Lotta Geffenblad kommer till höstmötet 14 oktober. Läs mer här.

/Mia

måndag 1 juni 2015

Vid regnbågens början finns bokskatten



Vad händer om en korsar Lennart Hellsings Sjörövarbok med ett gäng skattsökarsuktande coola kvinnor? Då får vi Piraterna och regnbågsskatten av Sara Berg och Karin Frimodig, med illustrationer av Maria Poll. När rim i texten samspelar så finurligt med bilder på mångsidiga pirater går det inte annat än att se en framtida klassiker i Piraterna och regnbågsskatten. Skumraskfärger blandas med regnbågar och även de allra gråaste möss får vara med på nästan varje sida.

En sak är säker, det är fullt ös på piraterna från första till sista sidan. Busiga inslag i bilderna som nakenfisbad och adventsljusstakar mitt i sommaren gör att det går att upptäcka nya saker hela tiden. Några saker i illustrationerna återkommer på flera sidor och skapar skratt och funderingar – varför flyger det korvar över hela sidorna? Och skjuter piraterna på måsen eller vad händer? Sistnämnda kanske inte är så troligt eftersom dessa pirater snarare har blommor i kanonerna. Fast fullt så försiktiga är de inte – till och med katten har två träben… Hjärnorna går varma på barn som lyssnar till boken. Ett samtal kring allt som händer i illustrationerna blir oändligt roligt. Vi behöver vrida och vända på invanda mönster, den här boken slänger upp och ner på det mesta och gör det med bravur.

Svenska barnboksinstitutionens bokprovning visade dystra siffror över att det endast finns 15 mörkhyade personer som huvudpersoner per 298 titlar representerade på barnbokssidorna 2014, då är denna bok ett tacksamt tillskott. Piraterna och regnbågsskatten har bland annat en förgrundsfigur i Katinka Krok – kapten och mörkhyad. Vi välkomnar Katinka till att göra siffrorna bättre till nästa års bokprovning. God skattlycka!

lördag 7 mars 2015

Årsmöte med Pija Lindenbaum

Den 26 mars klockan 18.30 har vi årsmöte på Göteborgs Konstmuseum. De vanliga förhandlingarna leds traditionsenligt av Margita Björklund. Kvällens föreläsare är Pija Lindenbaum under rubriken: Bild + text säger lika mycket som tusen ord. Om böcker för barn och deras vuxna.

Efter föreläsningen blir det mat, vin, kaka och kaffe i foajén. Kostnad för medlemmar är 150 kronor. För gäster 180 kronor och för studenter 100 kronor.
Stjärnvinst och boklotteri.

Anmäl senast tisdagen den 24 mars till Margaretha Dahlström: mgdahlstrom@comhem.se
eller till Magnus Sjöberg: magnus.sjoberg@afh.goteborg.se

Pija Lindenbaum är skapare till Gittan, Siv, Lill -Zlatan, Åke och många andra älskade barnboksfigurer. 1992 fick hon New New York Times barnbokspris One of The Year`s best illustrated children’s books för Boken om Bodil . 1993 utsågs hon till Illustrator of the year av Internationella illustratörsutställningen vid Barnboksmässan i Bologna för samma bok. I Sverige har hon fått en rad priser och år 2000 fick hon Augustpriset för Gittan och gråvargarna. Hon innehar stol nummer 14 i Svenska barnboksakademin.

Varmt välkomna!


torsdag 5 mars 2015

Nu får vi läsa godnattsaga

IBBYs Peter Pan-pris gick till Guji Guji av taiwanesiska Chih-Yuan Chen. Du kan läsa mer om priset här.

En annan nominering var Den stora slummerboken:


Först kommer glada utrop över de gosiga bilderna, sedan kommer de grusiga ögonen. Det finns en stor risk att bli alldeles lycklig och avslappnad av Den stora slummerboken. Boken charmar genom bilder av gott sussande djur som flodhäst, räv och hackspett som alla förutsäger färgglada drömmar.

I sitt nästintill gigantiska format får det plats många trötta djur på uppslagen i boken. Nästan alla bokens djur har somnat och illustrationer av fluffiga täcken i ljusa valörer visar hur gott dessa djur sover. I slutet somnar också barnet inne i bilderboksvärlden, i symbios med dessa djupt sovandes djur.

Att bara läsa böcker för barn i form av godnattsagor innan läggdags är ingen rekommendation, men detta är verkligen en bok som passar för just avslappning. Det är tillåtet att somna, om du vågar riskera att missa någon av bilderna. Stillheten i slumrandet gör att textens rim stilla svävar iväg. 

Simona Mulazzani är en populär barnboksillustratör från Italien med mer än 60 illustrerade böcker både nationellt och internationellt. Den stora slummerboken är hennes och barnboksförfattaren Giovanna Zobolis första översättning till svenska.

Sov gott!

Mia

lördag 7 februari 2015

Kroppen är vår gräns

Hur gör man för att knyta an till en bilderbok? Hur gör en bilderbok för att knyta an till människorna? Vilka strängar kan den spela på? Hur kan man som vuxen läsare relatera till barnperspektiv? - Genom att försöka.

När jag läser Vi Springer! med text av Joar Tiberg och illustrationer av Sara Lundberg (Rabén och Sjögren, 2014) kommer jag att tänka på Christoper McDougalls världsberömda bok Born to run, som är en inspirations- och metodbok för löpare. Likt löpningens egen Branislav Malinoviski reser Mc Dougalls till Mexico. Där träffar han  folk som springer 8 mil, för att de helt enkelt inte kan låta bli, eftersom de aldrig slutat se springandet som en lek.

 Jag gillade McDougalls bok, men jag har aldrig någonsin lyckats få min vuxna löpträning att kännas så rolig som det kändes att springa när jag var barn. Min teori angående detta är att jag inte kan leka barn genom att utgå ifrån en teori (som ska få mig att känna glädje över att springa 8 mil). Att vara barn utgår inte från några teorier, det är ett tillstånd.

 Ett tillstånd jag kommer i kontakt med när jag läser Vi springer! Det finns en rörelse i bilderna, en glädje och en outtröttlighet bortom det vuxna förnuftet. Berättelsen börjar med två barn som sitter i ett trapphus. De är trötta efter en springtur. En runda fylld av lekens fantasier, drömmens associativa logik och kroppens hämningslösa rörelseglädje. De springer över Grönland, Grötland, förbi Villa Villekulla, Månen,  fabriker och tanter som står och röker på en balkong med mera. Vägen ser olika ut, men den syns hela tiden och barnens glada springande kroppar är alltid i bild. De lätta rörelserna binder ihop världen och universum med ett utrop.

 De rökande tanterna på balkongen glädjer mig också, eftersom de ger ett hopp om att låta vuxna i barnboken vara något annat än perfekta föredömen. Apropå debatten om barnbokscensur för fem år sedan där det roligaste var när Ulf Stark påstod att man knappt kunde rita en säl i en barnbok utan att de skulle ha flytväst. För mig handlar det ytterst om att alla barn ska ha rätt att känna sig representerade i en barnbok, oavsett hur många rökande tanter de umgås med.

 Berättelsen hålls samman med barnens spring och associationer som för dem från det ena uppslaget till den andra. Förutom det och jordens rundhet finns ingen övertygande uppsåt att ge bild av en sammanhållen värld vare sig i illustrationer eller textstruktur. Det är en värld som hålls samman med barnens blick, bortom alla försök till analytiska förklaringsmodeller. Jag tror det är barnens värld.

/Karin