tisdag 16 maj 2017

Välkommen till vårmötet!

VÄLKOMMEN

BARNBOKSBILDENS VÄNNERS VÅRMÖTE

Tisdagen den 30 maj kl 19.00

Nu stundar vår och sommar men innan vi försvinner på semestrar eller till landet, träffas vi som vanligt på gamla Hovrätten, Göteborgs universitet,
Olof Wijksgatan 6. 

Catarina Kruusval, fotograferad av Christer Ehrling
(pressbild från Rabén & Sjögren)
Kvällens föreläsare är den kända barnboksillustratören Catarina Kruusval. Hon debuterade 1990 med ”Hundpromenaden” och har sedan givit ut ett 50-tal titlar, många om Ellen och Olle men också om kluriga gubbar. Catarina har även illustrerat många av våra klassiska barnvisor. Hennes föredrag har titeln

Det trivsamma rummet

Efter frågestund och boklotteri går vi en trappa ner, där de vårligt dukade borden väntar på oss. Vi njuter av smörgåstårta, ett glas vin, kaffe och kaka och varandras sällskap. Kalaset kostar för medlem 150 kr, för gäst 180 kr och för studerande 100 kr.
Anmälan senast 28 maj till Margaretha Dahlström, tel 031-16 93 70 eller till Magnus Sjöberg.


Väl mött!
Styrelsen



Catarina Kruusval, Ellens alla hundar, utgiven på Rabén & Sjögren, våren 2017. (Pressbild)

fredag 10 mars 2017

Välkommen till Barnboksbildens vänners årsmöte!



VÄLKOMMEN

BARNBOKSBILDENS VÄNNERS ÅRSMÖTE

Måndagen den 27 mars kl 18.30
Göteborgs konstmuseum

Så var det dags igen för årsmöte – det tjugoåttonde. Efter sedvanliga årsmötesförhandlingar får vi lyssna till den turkisk/norske illustratören och barnboksförfattaren  
Akin Duzakin, billedforteller



vars bilder till boken ”Hvorfor er jeg her” är vår förenings senaste inköp.
Han är sedan 1987 bosatt i Norge och  räknas till de främsta barnboksillustra- törerna i landet och har mottagit många priser, bl a i tävlingen ”Årets vackraste böcker”. Akin Duzakin har sedan debuten 1994 illustrerat mer än trettio böcker. 

Boklotteri

Efter föreläsningen samlas vi i foajén vid en framdukad buffé, ett glas vin, tårta och samvaro. För medlemmar kostar det 150 kr, för gäster 180 kr och för studenter 75 kr.

Anmälan senast lördagen den 25 mars till Margaretha Dahlström, tel 16 93 70 eller e-post eller till Magnus Sjöberg.

Väl mött!
Styrelsen




torsdag 2 februari 2017

Jag måste berätta om denna bok…


…som har blivit liggande alldeles för länge! Den kom lagom till bokmässan förra året och antagligen har de flesta bilderboksfantaster vid det här läget läst boken. Jag menar Pija Lindenbaums ”Pudlar och Pommes”, som inte bara är för barn i den typiska bilderboksåldern, utan även äldre (min 12-åring tycker om den!). Själv tycker jag att alla borde läsa den, vuxna och små, för den förmedlar mellan raderna så mycket om värme och medmänsklighet.

Pija Lindenbaum – Pudlar och pommes (inbunden 2016), Lilla Piratförlaget.
När Pija Lindenbaum var på ett av våra medlemsmöten för några år sedan och berättade om sitt bilderboksskapande, fick vi veta att hon inte brukar utgå från en story, utan oftast ifrån en känsla som hon vill förmedla. Vad som gäller denna bok bör känslan vara främlingskap. Eller kanske en känsla som är mycket knepigare än att kunna beskrivas i ett enda ord:
den känsla man har, när man tvingas lämna ett hem man älskar; den känsla man har, när man tvingas på en farlig resa som gör att man (nästan) måste lämna tillbaka någon älskad och (nästan) förlorar någon älskad undervägs och (nästan) förlorar livet; den känsla man har, när man spolas fram på en främmande strand i ett land, där man känner igen vissa saker, men allt är annorlunda ändå; den känsla man har, när man inte är välkommen där; den känsla som antagligen många av dem som har kommit via Medelhavet till Europa de senaste åren känner igen och som är viktigt för oss, som behöver kunna förstå och känna med, när vi möter människor som har satsat sitt liv för att kunna hamna i trygghet hos oss i Europa.

Som vanligt finns det inga moraliska pekpinnar i Pija Lindenbaums bok, utan man hänger med i berättelsen och känner med hela hjärtat med de små individerna i denna sorgliga dock även optimistiska berättelse med de för Pija typiska humoristiska glimtar.

I detta fall är huvudpersonerna tre hundar, Ulle, Luddis och Katta, som blir tvungna att lämna sin ö med pool, där det förut nästan jämt var kanonbra, för att komma till landet som bebos av tre pudlar. En dag finns bara 17 potatisar kvar, solen skiner så att maskarna torkar, vattenkranen förblir torr och smågodis och plåster har tagit slut för länge sedan. Poolen har förstörts av en stor bumling, som någon okänd slängt dit. När bara en potatis återstår, bestämmer sig hundarna för att de inte kan stanna hemma, om de vill överleva. Pyjamasar och plånboken packas, allt annat kan köpas när de kommer fram. Vovven måste stanna kvar på bryggan, vilket är det första som verkligen smärtar i boken: den får inte plats i båten, men de ska hämta honom, när de hittat ett annat land: ”I alla fall före jul.”, säger de, när de puttrar iväg med gummibåten. Eller nej: det blir för sorgligt i magen och de hämtar vovven som sedan spolas i en storm på havet över bord, men som klarar sig mirakulöst! (Det får inte bli för sorgligt för barnen, men man får i alla fall en bra känsla av hur det kan vara och kännas att fly med en liten gummibåt över det stora, farliga havet…)

På stranden i det andra landet spolas hundarna till sist upp efter många timmar av roende. Lilla vovve är vid det läget platt som en strumpa (för tredje gången tror man nu att han inte finns i livet längre, och för tredje gången överraskar den lilla parveln de små läsarna!) och även hundarna orkar knappt tala, när de kommer i land och möter pudlarna. ”HÄR BOR VI”, står det tydligt att läsa ovanför pudlarnas husdörr och man förstår som vuxen genast att den gamla trista dikotomin av vi versus de gör sig gällande på denna ö. Hundarna får handdukar och termos och de får veta att de får stanna också, men sen tar gästvänligheten slut. Några av pudlarna börjar bli rädda, när de förväntas dela sin mat med de främmande hundarna. Här äts pommes, vilket är ett bra knep av Pija Lindenbaum, för det är just så det kan kännas. Saker och ting är sig på sätt och vis lika på det nya stället, men ändå är allt något annorlunda, så att man hela tiden känner sig något främmande. Det äts potatis i det nya landet också, men de tillbereds på det där andra sättet. Men det behöver de tre nyanlända hundarna inte vänja sig vid direkt, för de får bara en enda potatis att dela på. Pommes frites en masse blir det bara för pudlarna själva.

När det är läggdags väntar nästa överraskning, då de tre nyanlända hundarna nekas entré till pudlarnas stora hus. Den ”dumma” pudeln proklamerar: ”Om man har ett så här långt hus, då vill man vara ifred. Det är nog med dogs här.” Det långa huset, som inte alls fylls av de tre pudlarna, får en att tänka på det avlånga landet som vi bor i och pudelns retorik känns också bekant från vardagens debatter om flyktingmottagandet.

Pija Lindenbaum fotograferad av Ulrica Zwenger.
Men berättelsen vore inte Pijas (och inte en barnboks) om den inte hade ett positivt slut och i sista bilden får de nyanlända hundar visa för pudlarna hur man bygger en fantastisk pool! Samtidigt förstår läsaren utifrån berättelsen, att man måste våga möta varandra, att man måste vara öppen för det nya. Det gör Pija Lindenbaum så fint i och med metaforen om skärpen som de nyanlända hundarna har på sig och som pudlarna så gärna vill (och får!) testa. De tre hundarna har förlorat allt de hade – plånboken och pyjamasarna som de hade med sig, samt allt de fick lämna i sitt gamla land – men de har ändå något av vilket de kan dela med sig i det nya landet. Både kunskap (poolbygge) och ting (skärpen).
Som sagt: alla borde läsa denna fina bok, som beskriver det sorgliga med så mycket hopp och optimism, för att sedan öppna sig för människor och företeelser de hittills inte har känt till. Alla kan bara vinna på det, som berättelsen om pudlar och pommes försöker förmedla med Pija Lindenbaums alldeles egna värme och humor.

//Alexandra

tisdag 22 november 2016

VÄLKOMMEN TILL

BARNBOKSBILDENS VÄNNERS
ADVENTSMÖTE

Måndagen den 5 december kl 19.00

När vintermörker och kyla smyger på oss drar vi oss inomhus och njuter av värme, levande ljus och julens alla dofter, lack, hyacinter, pepparkakor och inte minst samvaron med andra bildvänner.

Traditionsenligt bjuds ni inledningsvis på kaffe, lussekatter, pepparkakor, klementiner och godis. Efter minglande får vi lyssna till bildkonstnären

Maria Nilsson Thore: Så här jobbar jag

Hon visar skisser, talar om inspiration och metoder i sitt skapande.  Maria Nilsson Thore har skrivit och illustrerat en rad egna böcker men även illustrerat andra författare. Hon Augustnominerades 2011 både för sin egen bok ”Petras prick” och ”Konstiga djur” med text av Lotta Olsson.  Hon har fått bokhandelsmedhjälparnas pris, Barnboksplaketten samt Ottilia Adelborg-priset.

Boklotteri

Efter föredraget går vi en trappa ner och bänkar oss runt borden, där skinksmörgås och öl/julmust/vatten står framdukat. Vi har också försäljning av böcker och julkort.

Aftonen kostar för medlemmar 150 kr, för gäster 170 kr och för studenter
100 kr. Vi ses på vårt vanliga ställe, gamla Hovrätten, numera Göteborgs universitet, Olof Wijksgatan 6. 

Anmälan senast fredagen den 2 december till Margaretha Dahlström, tel 16 93 70 eller Magnus Sjöberg.

Väl mött i adventstid!

Styrelsen

Maria Nilsson Thores illustration är tagen från DN:s bokrecension:
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/frida-nilsson-text-maria-nilsson-thore-bild-god-jul-lilla-lok/