lördag 17 december 2011

Bästa julkpappen: Ge bort en barnbilderbok till en vuxen

På supén efter vårt höstmöte satt vi och pratade om att barnbilderböcker kan vara bra presenter även till vuxna. Jag har gått och tänkt på den här idén. Den är bra på många sätt. Dels är ger man bort en bok som man är säker på att mottagaren orkar läsa. Dels så är det ett sätt att påminna dem barnet inom dem. Samtidigt ger man bort en konstupplevelse. Hittar man en bilderbok som träffar mitt i prick så kan det bli ett fantastiskt möte mellan mottagare och givare, bok och läsare.

Här är några tips på bra julklappsbilderböcker!
Till entreprenören : Gatans prins av Dominique Mwakumi
Till den invandrade från mellanöstern : Pojken , flickan och muren av Ulf Stark och Anna Höglund
Till den övergivna ; Apan och jag av Eva Lindström
/Karin



torsdag 15 december 2011

Benjamin Chaud

Min kanin sockan (rabén & sjögren) är årets kanske charmigaste bilderbok. Upphovsmannen Benjamin Chaud är en av Frankrikes populäraste bilderboksillustratörer. Det här är hans författardebut.

Chaud arbetar med humor och charm. Han använder sig av överdrifter som gör bildspråket roligt men också hjärtskärande. Överdrifterna visar sig i samspelet mellan naturen och de utryck som pojken och kaninen har. Det lyckas bli hjärtskärande eftersom det handlar om en osäker världsfrånvänd pojke och hans fina men enda vän den riktigt naiva kaninen.

Pojken har kommit på att han är för stor för att umgås med kaninen, som varken är bra på att sparka fotboll eller leka indianer och cowboys. Men kaninen är hans enda vän. Han tar med sig kaninen till skogen för att lämna honom där. Kaninen följer honom glatt, ovetandes om det öde som pojken planerar för honom. Pojken binder fast kaninen vid ett träd och går hemåt. Snart drabbas pojken dock av dåligt samvete och går tillbaka för att hämta hem kaninen, som visar sig vara försvunnen. I ett hus med en flicka som tar hand om övergivna djur återfinns kaninen. De sitter och pratar om pojken då han kommer dit. Det är ett trevligt samtal eftersom kaninen inte alls har förstått att pojken försökte lämna honom. Pojken blir vän med flickan och en hund som hon har hand om. Tillsammans bestämmer flickan och pojken att de skall ta hand om övergivna djur. På sista sidan springer pojken hem med kaninen på sina axlar. Båda är lyckliga över att ha fått nya vänner.

När jag läser associerar jag till det som ofta sker med barn från fyra femårsåldern fram till kanske tjugoårsåldern eller i värsta fall hela livet, då en del begår våld mot sig själv för att passa in istället för att låta det unika var vägledande. Jag tackar också för skildringen av den starka flickan.

/Karin



onsdag 30 november 2011

Sara Gimbergsson

Illustratören Sara Gimbergsson har i år tillsammans med författaren Lilian Edvall publicerat bilderboken Zenobia tappar bort sig (B Wahlströms förlag). Gimbergsson och Edvall har tillsammans tidigare kommit ut med bilderböckerna om Kaninen. Jag skulle vilja påstå att deras gemensamma stil kännetecknas av att vara vardagsnära och lättillgänglig, utan att vara banal eller enkel. Ambitionen tycks vara att på stilfullt allvar skildra barns vardagsdramatik. Så även i berättelsen om Zenobia. Men där finns ett ord jag hakar upp mig på. Det är ordet festival. Man får läsa att Zenobia är på festival. Fast illustrationerna tyder på att hon snarare befinner sig på en marknad. Nog är det skillnad på festival och marknad?

Det är en dramatisk berättelse om Zenobia som är runt fyra fem år och plötsligt tappat bort sina släktingar. Hon blir omhändertagen av några ungdomar. Polisen kommer till hjälp men problemet är att ingen saknar Zenobia. I det lyckliga slutet visar det sig att familjen delats upp i två grupper och den enda gruppen tror Zenobia är med den andra och vice versa.

Illustrationerna blir spännande när de skildrar Zenobias rädsla då hon begriper att hon kommit bort. Hon står i mitten av gående vuxna som blivit till skuggor och siluetter. Annars är illustrationerna välgjorda men inte särskilt speciella. Trots att boken inte hör till de konstnärligt mest intressanta bilderböckerna så är det definitivt en bok som tar barns upplevelser på allvar. Det här är en bok som utan vidare kan nå många barn, vilket är bra. Olika bilderböcker måste kunna få ha olika syfte.

/Karin


måndag 21 november 2011

Adventsmöte!






















När decembermörkret smyger på oss, möts vi i värmen inomhus och njuter av julens alla dofter, lussekatter, glögg, pepparkakor, klementiner och förstås godis.

Efter att ha försett oss med allt detta, slår vi oss ner och lyssnar till kvällens föreläsning av Isabella Nilsson, chef för Göteborgs konstmuseum. Hon kommer att berätta för oss om konstnären och författaren Jan Lööf, som häromdagen fick Rabén & Sjögrens Astrid Lindgren-stipendium och dessutom är högaktuell genom den framgångsrika utställningen på Göteborgs konstmuseum.

Boklotteri

Vi säljer julkort, böcker och andra möjliga julklappar. Efter föreläsningen äter vi, som traditionen också bjuder, en skinksmörgås och öl/vatten. Vi träffas på Kulturhuset Kåken, f d Härlanda fängelse, Kålltorpsgatan 2. (Spårvagn 1 eller 3 eller buss 17, hlpl Stockholmsgatan.)

Adventsmötet kostar 150 kr för medlemmar, för gäster 170 kr och för studenter 100 kr. Anmälan senast tisdag 6 december till Margaretha Dahlström, tel 16 93 70eller e-post mg.dahlstrom@comhem.se eller Frida Lax i Bokskåpet, tel 306 30 00eller e-post frida@bokskapet.se

Väl mött! Styrelsen

tisdag 15 november 2011

Jan Lööf får Astrid Lindgren priset 2011

Jan Lööf tilldelas Astrid Lindgren priset för 2011 med motiveringen:

”Ett författar- och konstnärskap med ett eget detaljrikt universum befolkat av originella karaktärer och där uppfinningsrikedom och äventyr går hand i hand med teknik och funktion. Jan Lööfs magiska värld smälter samman fantasi och realism och utgör en oemotståndlig lockelse för såväl stora som små läsare”.

För oss som vänförening till Konstmuseet i Göteborg så känns det extra kul att priset kom just i år då det just nu pågår en Jan Lööf utställning på Konstmuseet i Göteborg.
I ett av grannhusen till konstmuseet, dv.s Göteborgs stadsbibliotek har man hängt på Jan Lööf-temat Här tipsar barnbibliotekarien Sarah Markensten om sina favoriter bland Jan Lööf böckerna:

Jag har också försökt hitta ett klipp med Jan Lööf själv, men det gick inte så bra. I alla fall inte något klipp där han pratar om sina böcker. Men håll till godo, här ser ni Jan Lööf spela saxofon på Mosebacke tidigare i år:
/Karin

söndag 13 november 2011

Øyvind Torseter

Den norska bilderboken som på svenska heter Ge Järnet, Ina med text av Tore Renberg och illustrationer av Øyvind Torseter (Kabusa förlag 2011) utsågs av norska kulturdepartementet som 2010 års bästa barn och ungdomsbok.

Torseter har en säregen stil där han blandar tekniker som teckning, digitala bildtekniker och trediminesionella miljöer. Vissa av bokens uppslag ger intryck av att delvis eller helt vara uppbyggda av pappersmodeller. Det är just pappersklippen som gör boken unik. Jag har aldrig sett något liknande. Illustrationerna ger lika mycket intrycket av att vara autentiskt uppbyggd miljöer som bokuppslag.

Det är en berättelse om syskonkärlek. Ina är storsystern som tar med sin lillebror Hasse ut med yxan för att gå till skogs och hugga ett stort träd. Hasse är inte särskilt gammal än. Han snubblar och kan bara ett fåtal ord. Han bidrar till dialogen genom att hela tiden säga Och traktor. I slutet av berättelsen, när Ina äntligen får svinga yxan mot det stora trädet, dyker det också upp en traktor. Jag upplever berättelsen som syskonens lek, en gemensam fantasi. Systern berättar för lillebror som tjatar om att få med traktorn i berättelsen. Det är charmerande och förmodligen enkelt att relatera till för de flesta barn.

Syskonen beger sig ut på ett farligt äventyr med yxa över en is alldeles ensamma och träffar på skogens alla djur. En farlig örn cirkulerar över dem när de går på isen. En björn, en älg, ett lodjur, en varg och många fler djur gör dem plötsligt sällskap. Att boken ges ut i Sverige gläder mig med tanke debatten om den nymoraliska vågen inom barnlitteraturen som pågick för några år sedan. . Vi får hoppas att de svenska föräldrarna inte förskräcks över yxor, björnar och ensamma barn på isar. För det handlar om att låta fantasin blomma och leka med det farliga. Men också att genom utmanande tankar bygga förnuftet. Berättelser måste få vara berättelser och inte instruktionsböcker för det perfekta livet.
/Karin


söndag 6 november 2011

Memmo och Mysen söker efter färger

En förenklad definition mystik är att säg att en mystikern söker efter gudomlig närvaro. Jag är ateist men brukar mena att det är samma sak jag känner när jag tycker mig komma i kontakt med något evigare än oss människor som enskilda individer, som en solnedgång, ett hav eller en nyfödd varelse. En mystiker kan man definiera som någon som på olika sätt letar efter sammanhang som kan ge förnimmelse av något större, som vissa väljer att kalla gudomligt.

Jag menar att den största gruppen mystiker vi har, som med enastående uthållighet, vetgirighet och glädje utforskar världen är de fyraåriga barnen. Det är just upptäckarivern hos dessa barn som Emma Virke tar tillvara i sin nya bok Memmo och Mysen söker efter färger av(Alvina förlag 2011) .

Det är en på bilderbok på rim där barnet Memmo mitt i natten packar sin ryggsäck och tar med sig nallen Mysen för att ge sig ut för att upptäcka världen och dess färger. Handlingen utspelar sig från natt till natt. Ljuset och färgerna tar sig sakta in och sedan bort från berättelsen.

Emma Virke använder samma collageteknik som tidigare. Färgerna är i fokus och tydliggörs genom kontraster. Illustrationerna håller ihop men överraskar, det ena uppslaget kan inte förutspå det andra. Därför tycker jag också berättelsen speglar ett slags lycka över tillvarons oändliga variationsmöjligheter. Eller en hyllning till färgrikedomen.


Memmo och Mysen är väldigt intressanta personligheter. Det händer något med deras ansiktsuttryck på varje bild och det ger berättelsen spänning. Texten i boken fungerar, för berättelsen framåt, men är inte lika speciell som illustrationerna, men därmed inte sagt att det är dåligt skrivet.

/Karin




















torsdag 3 november 2011

2011 års Emilpriset till Astrid Lindgrens minne tilldelas Gunilla Bergström

Gunilla Bergström tilldelas i år Emilpriset till Astrid Lindgrens minne. Juryns motivering lyder:
Med värme och humor och genom ett särpräglat bildspråk har hon skapat gestalter som Alfons Åberg, Milla och Bill och Bolla och visar genom dem en djup förståelse för barnets egenart. Mot grundtryggheten i böckerna om Alfons och hans kompis Milla står den växling mellan sorg och glädje som kännetecknar stämningen i Ramsor och tramsor om Bill och Bolla och Tokigt och klokigt, böcker som är inspirerade av Gunilla Bergströms utvecklingsstörda dotter.


Prisset delas ut den 26 november och prissumman är 30 000 kronor. En länk till Alfons Åbergs hemsida finns här.



En fin intervju med Gunilla Bergström
Gunilla Bergström berättar om sin senaste Alfons bok

måndag 24 oktober 2011

William Morris bok

Vad är ett mönster för någonting? Är det egentligen någon skillnad på mönster och mönster? Hur påverkas våra levnadsmönster av mönster som finns i exempelvis tapeter, tyger och stadsplanering? Det är några av tankarna som väcks när jag läser William Morris bok med text av Benjamin Lacombe och illustrationer av Agata Kawa som kommer ut på Alvina förlag i morgon.

Boken handlar om William Morris barndom. Hur han skickades till en internatskola där han först blev missförstådd av både sig själv och sin omgivning, för att sedan komma fram som en stor konstnär.

Det är en ganska vanlig historia egentligen, om ett stackars barn som får lida men som sedan blir erkänd och sedd. Men för den sakens skull är det inte dåligt, utan personligt och välskrivet.

William Morris 1834-1896 var konstnär, formgivare, författare och förgrundsgestalt i Art and Crafts rörelsen. Det finns något för mig odefinierbart fint i att man väljer att göra en barnbok om hans liv, på samma sätt som man gjort barnböcker om helgon, kungar, och tongivande politiker. För William Morris hade ett socialt patos. Han vill hjälpa folk att få upp ögonen för skönheten i världen. Där har vi också essensen i bilderboken, den är skön, vacker. Illustratören Agata Kawa har på ett utomordentligt sätt inspirerats av William Morris eget bildspråk. Pojkens olika känslor står i centrum men illustrationerna har också tagit intryck av William Morris mönster. Fortfarande efter 150 år tillverkas hans tyger och tapeter eftersom världen aldrig tycks titta sig mätt på dem. Känslan i boken är att uppslagen skulle kunna dupliceras och bli stora sjok, som ett mönstrat tyg eller en tapet. Jag är inte den som är särskilt förtjust i vackra böcker. Men det är någonting i de här mönstren som påverkar mig på ett sätt som jag inte riktigt kan förklara, men det är skönt som sagt.

Till boken finns också en lärarhandledning som kan laddas ner från förlagets hemsida. William Morris bok gavs ursprungligen ut på franska under namnet Le Carnet Rouge

/Karin



söndag 23 oktober 2011

Bli medlem i barnboksbildens vänner!





















De första tio nya medlemmar vinner vår fantastiska bok Färgkludd eller näckros? Barnboksbilden och konsten (Kabusa böcker 2009).
Som medlem i föreningen får du förutom inbjudan till och bättre pris till årets 4 medlemsträffar med föredrag och mat också vår medlemstidning Solägget och vårt medlemsbladet Solsidan.

Du går också in gratis på Göteborgs Konstmuseum mot uppvisande av medlemskort (tilläggsavgifter kan gälla för vissa specialutställningar). Du har också 20% rabatt i konstmuseets bokhandel samt 10% rabatt i Röhsska museets och Göteborgs stadsmuseums butiken.

Medlemsavgiften är 150 kr (studerande 75 kr och institutioner/företag 500 kr) och betalas in på postgiro 44 49 735-2. Blir du medlem i dag så gäller avgiften för resten av 2011 och hela 2012.




tisdag 11 oktober 2011

Ulf Löfgren

Vår svenske illustratör Ulf Löfgren avled i måndags den 10 oktober, 79 år gammal. 1959 debuterade han tillsammans med Leif Krantz med boken Barnen i djungeln. Hans böcker är översatta till ett 20-tal språk. 1997 donerade Barnboksbildens vänner Snögubben Frasse (Opal 2006) till Göteborgs konstmuseum. Sedan åttiotalet har han varit upphovsman till de sedan dess oerhört populära böckerna om Ludde. Han sista bok Lilla stora Luddeboken gavs ut 2006.En bra artikel om Ulf Löfgren finns här.

söndag 9 oktober 2011

Elin Fahlstedt

Bara 21 år gammal blev Elin Fahlstedt en av vinnarna i Opals bilderbokstävling 2010 med boken Önskeprickar.

Jag har haft boken hemma ett halvår och har haft svårt att bestämma mig för vad jag skall skriva om den. Att det är en bok med annorlunda uttryck och poetiskt språk duger inte, då det är något kännetecknar så gott som alla bilderböcker med någon uns av kvalité och originalitet.

Då jag först fick fatt i boken så ville negligerade den eftersom illustrationerna påminde mig om manga, vilket jag avfärdade som ett billigt trick. När jag sedan läst boken och inte kunde undgå märka att den är ambitiös så blev jag irriterad. Det är klart en bilderbok som utmanar mina föreställningar om vad en bra bilderbok är. Sådant är kul! Jag kan inte heller placera in den i någon speciell genre så jag antar att det är början på något nytt. Förmodligen är det förmätet att jämföra bildspråket med Andy Wharols genombrott med popkonsten, men det är den enda association jag får. Kanske hör boken hemma i popkonsten?

Att denna genomarbetade bilderbok har använt sig av lättillgängliga formler från serievärlden känns efter viss eftertanke som ett smart tilltag för att nå sin målgrupp, då berättelsen är allt annat än en lättsam. I centrum finns ett barn som lever i en märklig spökstad med en hemsk fabrik i centrum. Där finns bl. a. män med parabolhattar, en galen mamma i ett badkar, ett torg där det säljs jord, skrotdelar, mat och äpplen (från en annan plats för i staden kan inget växa).

Berättelsen handlar om huvudpersonens födelsedag. Hon (eller han) följer olika lappar genom staden för att slutligen hamna hos sina goda vänner med en lapp som det står Grattis på. Värmen från vännerna och ljuset i den sista illustrationen är historiens hopp. En bilderbok som med ett närmast surrealistiskt grepp tar upp situationen för barn som tvingas växa upp i ett okontrollerat mörker, sådant behövs. Nu när jag väl börjat skriva om Önskeprickar känns det som jag inte kan sluta. Men det är nog bäst att sätta punkt här.

/Karin




lördag 1 oktober 2011

Jan Lööf på konstmuseet i Göteborg






































Ni vet väl att det för närvarande och fram till den 22 januari pågår en Jan Lööf utställning på Göteborgs Konstmuseum? En länk till programverksamheten för utställningen finns här.

Anna Härmälä

Du hör inte hit Beiron är en lyckad bilderboksdebut av grafikern Anna Härmälä som kommit ut på det finska förlaget Schildts. Om jag skulle hitta på ett släktträd över olika bilderboksillustratörer så skulle Anna Härmälä tillhöra samma släkt som Eva Lindström, Emma Virke, Per Jose´Karlén, Lisen och Emma Adbåge. Det är charmerande humoristiskt där bristen på perfektion står i centrum. Illustrationerna innehåller också många överraskande och skojiga detaljer.

Man kan säga att bristen på perfektion är ett av flera tema i berättelsen, som handlar om byrackan Beiron som ger sig iväg för att vara med på en hundutställning bland perfekta rashundar. Han klär ut sig till olika raser, men blir alltid påkommen och förnedrad i slutet på tävlingarna när förklädnaden avslöjas. Tills nakenhundstävlingen som han vinner. Efter att han vunnit så får han dåligt samvete och bekänner från vinnarpodiet att han lurats. Sedan beger han sig hem där vännerna väntar och utnämner honom till skogens modigaste hund. Det är en suverän berättelse som har mycket gemensamt med den typiska klassresan som den beskrivs i många romaner. Men istället för att stanna kvar och känna sig fel återvänder Beiron hem och blir hyllad som hjälte, precis som den förlorade sonen. Jag kan tänka mig att Beiron kan vara en bra kompis att ha med sig genom livet om man läst boken som barn. Trots ett tungt tema är det ingen svår bok. Det är lite text, som sagt roligt och berättelsen passar från 3 år men ger mig som vuxen läsare mängder av associationer.Jag hoppas på fler böcker av Anna Härmälä.
/Karin

lördag 24 september 2011

Höstmöte!

På vårt höstmöte som äger rum 12 oktober klockan 19.00 på Gamla Hovrätten, Olof Wijksgatan 6, talar Linda Holmer som är illustratör och skribent samt ansvarig för HDKs nya kurs "Bilderböcker för barn" om hur man skapar en bilderbok av hög kvalitet.
Anmäl er senast den 10 oktober till Frida i Bokskåpet på tel
306 30 00 eller mejla: frida.bokskapet.se
Kostnad inklusive mat är 130 kronor för medlemmar, 150 kronor för gäster och 80 kronor för studenter. Ett glas vin kostar 10 kronor.

fredag 16 september 2011

Möt oss på bokmässan!

Välkommen till vår monter nummer A04:29. Där vi finns för att berätta om vår förening. Vi har även viss försäljning. Förra året var det många som sa att vår monter var en väldigt trevligt kontrast mot allt kommersbetonat.

På torsdag klockan 13.00 berättar vår ordförande Margaretha Dahlström om vår förening på Akademi bokhandelns Unga scen på Barnens Torg.

På lördag klockan 14.00 överlämnar Anna Höglund sina bilder från Gogos Vita barn till Barnboksbildens vänner i vår monter. Medverkande är vår ordförande Margaretha Dahlström och museichefen Isabella Nilsson från Göteborgs Konstmuseum.


tisdag 30 augusti 2011

Om en typiskt ljuvlig bilderbok

I går morse, när jag hade ganska bråttom till jobbet, lade jag märke till en liten pojke på ungefär 4 år. Med stor iver cyklade han runt runt. En bit bort stod hans mamma, lillasyster och storasyster. Jag vet att det var på väg till förskolan och de väntade givetvis på att pojken skulle börja cykla rakt fram istället, mot samma mål som dem. Det fanns ett slags förstånd i den där cykelturen runt runt som man kanske skulle kunna kalla det för det barnsliga förståndet. För det handlar självklart om att värna om det härligt kreativa framför långtråkigt stressiga rutiner som ingen är särskilt förtjust i, men som ändå måste råda för att vardagen skall fungera och som vi vuxna måste stå för.

Om just detta handlar Fannys fantastiska resa av den franska barnboksillustratören och författaren Charlotte Gastaut. Det är en typiskt ljuvlig bilderbok med härligt charmfulla bilder, fulla av överraskningar som ovanligt utstansade blad och en del färgade smörpapperstunna sidor för ovanliga effekter. Historien börjar med några uppslag med stora bokstäver som täcker nästan hela uppslagen bestående av Fannys mammas tjat som "Hade du borstat tänderna?" "Svara när jag pratar med dig" och "Åhh jag blir så trött" I bilderna finns också Fanny. Hon håller för öronen, kramar kudden, sjunger. Sedan flyr hon iväg ut i sitt äventyr bland moln, växter och märkliga landskap. De sidorna är utan text. Det påminner om Tove Janssons illustrationer, om landskapen som Mumin och Lilla Knyttet färdas i, fast ivrigare, färggladare och utan vemod. Det är som en bergådalbanefärd för den som tjuter av glädje i alla backarna.

Jag önskar bara att det var Fannys pappa som var tjatade istället för hennes mamma. Men som sagt en typiskt ljuvlig bilderbok om Fannys alltigenom fantastiska resa. På franska heter boken Le Grand Voyage de Mademoiselle Prudence
/Karin

onsdag 10 augusti 2011

Inre liv

Jag har läst Det röda trädet av Almapristagren Shaun Tan i sommar. På något sätt känns det märkligt att försöka skriva något neutralt om ett verk av en upphovsman som redan är så känd och erkänd, som varenda människa som är bekant med hans böcker drar andan inför. Eller det märkliga är kanske snarare att tro att man kan vara neutral eftersom de lovord som man eventuellt tänkt skriva känns som redan förbrukade. Just därför hade det varit enklare om jag inte tyckt om den här boken, men det gjorde jag.

Boken handlar om flicka som har allt emot sig. Det som gör berättelsen så levande för mig är illustrationernas förmåga att förmedla känslor som är svåra och som man som barn kanske tror att man är ensam om. Därför tror jag att boken kan fungera som en befriare. Jag vet inte något annat som är mer kännetecknande för stor litteratur än förmågan att få läsare att känna igen sig och förenas med berättelsens personer.

Ändå finns det knappt något bekant i bilderna, mer än det enkla barnrummet i början och slutet av berättelsen. De andra illustrationerna i blandteknik drar åt det surrealistiska med tydligt spelande mellan ljus och mörker. Texten är kortfattad och poetisk, vilket är befriande eftersom bilderna har så mycket att tala om. Mer text hade blivit överlastat. En sjuåring som jag läst boken tillsammans med sa att det handlar om en väldigt ensam flicka som nog skulle kunna bli en bra lekkamrat till Britta Kajsa i Astrid Lindgrens saga Mirabell. Här är en länk till recension av boken i Svenska Dagbladet
/Karin

lördag 9 juli 2011

Grahame Baker-Smith

I Storbritannien delas sedan 1955 ut ett pris till förtjänstfulla bilderböcker som kommer från landet. Priset heter Kate Greenaway medal till minne av illustratören Kate Greenaway. I år tilldelades priset Grahame Baker- Smith för hans bok Farther. Verket beskrivs av juryn som : En intelligent bok med drömlika kvalitéer. Vackert designad med mycket detaljer som förmedlar starka känslor, stormar av krig och väder samt kraftfulla känslor av smärtsamma förluster (fritt översatt). Fler illustrationer från boken hittar ni här.
/Karin




söndag 3 juli 2011

En sommaridyll för de små

Här är en av illustrationerna i Sara Lundbergs Sommar, en bilderbok i pekboksformat. Det är detaljrika bilder med två förklarande meningar per uppslag som på det här uppslaget är Sitta stilla och Meta fisk.

Illustrationerna förmedlar en svensk sommaridyll utan några hot. Barnen i som är i bokens centrum njuter.

Det finns ett uppslag med en fiskmås som har en död fisk i munnen med texten Fisken flyger. Där finns spänningen i berättelsen som räddar den från att bli bara en räcke vackra bilder. En perfekt och ljuvlig komposition som påminner mig om sommarvisor. Härligt!
/Karin



lördag 11 juni 2011

Pekböcker om Sami och Vira

Jag har läst två pekböcker med bild av Maria Nilsson Thore och text av Annika Thore som heter Vira vaknar och Sami somnar. De planerar att ge ut sex pekböcker tillsammans, två om året och alla böckerna presenteras på baksidan av de utkomna pekböckerna.

Thore och Nilsson Thore är syskon och kanske är därför som likheten mellan Sami och Vira är slående? Böckerna kanske handlar om två kusiner? Ja det är sådant som man börjar fundera på när man ser att författare och illustratör har samma efternamn, men kanske inget man tänkt på annars. För böckerna är uppbyggda runt igenkänning, dels genom att böckerna går att koppla till varandra men också för att det handlar om vardagssituationer som barn kan känna igen sig i.

Vira och Sami är brunhåriga barn med stora ögon, även om det visst är skillnader när man tittar närmare. Olika stora ögon, den enas gröna den andras bruna, olika frisyrer. Båda barnen befinner sig i en säng och mönstret på sängkläderna fyller en stor del av bilduppslagen. I boken om Vira finns bara Vira. I boken om Sami skymtar en vuxen människas kropp, men inget ansikte. I boken om Vira är det en tittutlek som är i centrum. I boken om Sami handlar det om att Sami bara vill det ena och än det andra innan det är dags att somna.

Bilderna tilltalar genom sin charm. I Sami somnar är det ögonen som är spänningen i berättelsen. I Vira vaknar är det ögonen och kroppens rörelser som utgör berättelsens kärna. Dessa pekböcker hamnar bra i både enkelhet, humor och eget uttryck. Behovet av nya pekboksserier känns oändligt så det här ser ut som en hoppfull satsning.

/Karin

lördag 21 maj 2011

Emblas universum

Från och till under en månad har jag läst Emblas universum av Majken Pollack och Sara Lundberg (Alvina förlag, 2011), som i dag var på Bokskåpet, eftersom det var vernissage för bilderna ur Emblas universum och ur Sara Lundbergs egna bok Sommar. Jag fick ett intressant samtal med upphovsmakarna till Emblas universum om deras bok. Därför var jag en aning vimmelkantig när jag lämnade affären då samtalet hade fått mig i kontakt med mina egna kreativa processer, men också öppnat ett ospecificerat minne, i form av en känsla, från min egen barndomslek. För Emblas universum handlar om den kreativaste processen av dem alla, nämligen om leken.

Boken handlar om Embla som är på sitt rum och bygger en rymdraket som hon vill resa i väg med. Hennes lillasyster försöker vara med i leken, men Embla vill inte ha med henne. Mamman försöker övertyga Embla om att lillasystern skall få plats. Men tillsist får Embla sin vilja igenom. När hon väl är ensam så längtar hon efter systern. Tillsammans gör de slutligen en fantastisk rymdresa.

Det finns många intressanta perspektiv i boken. Där finns mamman som försöker ta sig in i bilden, men som är för stor för rummet och verkar tillhöra en annan verklighet. En fin mamma, som känns trygg och rättvis, även om hon inte förstår sig på leken. Men mamman är också en kvinna som ser ut att vara fångad i sig själv, med en betydande övervikt och en kasslernätsliknande klänning och en hals som är extra lång (för att göra sig hörd?) Det är en kvinna man känner igen, som är trygg och bra för barnen, men som i hela sin uppenbarelse ropar efter befrielse.

Bilderna är gjorda i blandteknik och collage. Illustrationer från barnrummet visar en konkret miljö medan andra uppslag helt är utan koppling till det ursprungliga rummet. Det är bilder från leken och Emblas försvar för att få mamman att förstå att systern inte får plats i leken. Det är i de illustrationerna som boken kommer loss och blir något speciellt, kanske för att de symboliserar lek och den fria tanken, bortom det klart rationella, eller helt enkelt det spännande.

Embla är också väldigt tydlig i illustrationerna. Hon utstrålar en beslutsamhet över att nå det äventyr hon slutligen kommer till, även om premisserna inte var dem hon först räknade med.

/Karin

lördag 14 maj 2011

Om Bladslottet, ett nytt förlag




Solägget är vår medlemstidning. I senaste numret kan man läsa en intervju med Johan Gadfors en av personerna bakom det nya förlaget Bladslottet. Samma artikel kommer här som ett smakprov för er som ännu inte är medlemmar:

När vi startade Bladslottet, en imprint till förlaget Bladstaden, var den
enkla men krävande idén att producera barnböcker där de
konstnärliga dimensionerna fick vara styrande. Vi ville ha stora
bildytor, finare papperskvalitet än det vanliga och anlitade konstnärer
snarare än illustratörer. Målet var bilderböcker som skulle vara ett
mellanting mellan konstbok och barnbok. På motsvarande sätt ville vi
arbeta med en stark språklig närvaro. De textförfattare som
medverkar i vår utgivning för barn har alla även arbetat med språkligt
utforskande verk för en vuxen publik. I grund och botten har vi en
mycket stor tilltro till barnen som läsare, lyssnare, tänkare och
upplevare. Som barn ställs man ständigt inför situationer som man är
ny inför, och där man inte förstår riktigt allt. Vi tror att detta skapar en
kombination av lyhördhet och kreativitet, vilket är utmärkta
egenskaper i mötet med en bok.


Men våra barnböcker är inte bara till för barn. En grundtanke har varit
att göra böcker som ger behållning även för den vuxne läsaren. Vi
tror att detta är särskilt viktigt när det gäller böcker som i första hand
är tänkta som högläsningsböcker. För att kunna förmedla lust och
entusiasm till den lilla lyssnaren måste den stora läsarens egna
nyfikenhet väckas, både genom text och bild. Vi på förlaget gillar barn,
men vi gillar också poesi, konst och filosofi. Framförallt tror vi att man
kan blanda dessa ingredienser.

I början av sommaren kommer vi med två nya böcker. ”Plocka
bumlingbaluns – poesi för små” av Lisa Schmidt, poet och initiativta-
gare till Bladslottet, är ett utforskande av de makroskopiska världar
man kan finna i naturen, någonstans i skärningspunkten mellan
upptäckande, utforskande och fantasi. Sommarens andra titel, ”Sjung
den” är skapad av Göteborgsbaserade duon Sara Hallström och
Vanja Larberg. Textförfattaren Sara Hallström har i likhet med Lisa
Schmidt tidigare uppmärksammats för sin lyrik för den vuxna publiken
och debuterar här som barnboksförfattare. Titeln kommer från ett
barn som var övertygat om att varje föremål hade en egen sång, och
det är med detta perspektiv de närmar sig stadens rum.

Mer finns att läsa på Bladslottets hemsida

söndag 8 maj 2011

Handlar böckerna om Herman om det ofattbara?

Stian Hole är en norsk illustratör och barnboksförfattare som skrivit tre böcker om Herman (eller Garmann som han heter på orginalspråk). Hole har ett väldigt speciellt bildspråk, helt skapat i datorn med fotografier och illustrationer sammanfogat till drömska bilder. Den första boken som heter Hermans sommar , tog de svenska kritikerna med storm. Historien om böckerna Herman och barnen på biblioteket där jag arbetar kräver sitt eget blogginlägg. Men det är böcker som kräver en del av sina läsare och fungerar bäst för barn från sex år. Men kanske är det hos nio och tioåringana som böckerna hittat sina största fans, eftersom det är så häftiga illustrationer. Det är bilder som fungerar som ett slags befriare för de som tidigare trodde att de visste vad en bilderbok gick ut på.

Enligt mig är Herman och eldsvådan en mellanbok där den nyss framkomna traditionen från Hermans sommar fördjupades. Med Hermans hemlighet revolutionerar Stian Hole än en gång bilderboken. Jag har läst boken några veckor nu och försökt komma på något vettigt att skriva, men det är inte lätt, för detta liknar inte något annat. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att de teman som jag ser i alla Herman böckerna, men framförallt i den sista, är Det ofattbara.

Bilden från skolgården är ett myller av barn, men Herman håller sig lite vid sidan av, han är rädd och inte den som vet precis hur man skall göra för att vara självklar och eller hur han skall göra för att slippa bli ifrågasatt av de barn som han är rädd för.

I centrum står tvillingarna Hanna och Johanna. De går först i syttende maj tåget, före fanbäraren, som är Elvis Presley.
På festplatsen när de gått tåget befinner han sig plötsligt på ett äventyr med Johanna, den snälla av tvillingarna. Tillsammans söker de sig till en plats i skogen, i flykt från den elakare tvillingen. De hittar vad de tror är resterna av en rymdkapsel och de hittar varandra. Men Hanna ligger där och lurar, hotar att avslöja deras hemligheter.

Det ofattbara illustreras exempelvis av att inte vara självklar på skolgården, rymdkapseln, av stjärnhimlen, kärleken till Johanna, att inte förstå hur tvillingarna kunde bli så olika, om drömmar, fantasier och om vad som gör en hemlighet så spännande. Men framför allt illustreras det ofattbara av bildspråket. En djärv gissning är att om det kommer en fjärde bok om Herman så handlar den om Hanna. För Herman är en sökare.
/Karin

lördag 7 maj 2011

Maj Fagerberg kommer till vårmötet!

VÄLKOMMEN till BARNBOKSBILDENS VÄNNERS VÅRMÖTE Tisdagen den 24 maj kl 19.00 är vårens årsmöte med Maj Fagerberg.
"SAGANS SKOG OCH FLORAS ÄNGAR" är rubriken på kvällens föredrag, som hålls av illustratören och författaren Maj Fagerberg.Ni som hört Maj förut vet med vilken entusiasm och kärlek hon berättar om sitt arbete och om allt som växer.
Efter föreläsningen samlas vi i nedre våningen – kanske i trädgården – och äter smörgås- tårta med ett glas vin samt kaffe och Majkaka. Kvällen kostar för medlemmar 130 kr, för gäster 150 kr och för studenter 80 kr. Som vanligt har vi boklotteri.
Anmälan senast måndag 23 maj till Margaretha Dahlström, tel 16 93 70 eller e-post mg.dahlstrom@comhem.se eller Frida Lax i Bokskåpet, tel 306 30 00 eller e-post frida@bokskapet.se
Vi ses på gamla Hovrätten, nuvarande Göteborgs universitet, Olof Wijksgatan 6,
vid Näckrosdammen. Som vanligt så här års är det spännande om vi får se magnolian på gården blomma. I år är väl chanserna stora.

onsdag 27 april 2011

Emma Virke

Emma Virke blev känd illustratör när hon 2009 vann Natur och Kulturs bilderbokstävling med boken Mops, i vilken hon illustrerat och Eva Lindström skrivit texten. Nu när hennes alldeles egna bok Brevet till månen (Alvina förlag 2010)kommit ut så ligger ord som ett eget universum nära till hands för att beskriva vad som tilltalar mig med Emma Virkes illustrationer. Hon är inte ensam om att som bilderboksillustratör att ha ett eget universum, utan snarare är det väl vad som krävs för att sticka ut och tillföra något nytt. Det som jag tycker gör Emma Virke speciell är att hennes bilder är anakronismer, d.v.s blandning av olika tider. I brevet till månen så är det en blandning av dåtid, nutid och en framtid med möjliga rymdfärder. Berättelsen är också ett möte med det fantastiska där månen är någon som pratar och förmedlar sig med flickan som är bokens huvudperson.

Jag är förtjust i att Emma Virkes tecknar barn med så spännande ansikte. Både i Mops och Brevet till månen ser barnen gamla ut (tycker jag!) Jag har mött sådana barn i verkligheten, särskilt barn under två ser ibland ut som gamla gummor och gubbar. Men jag har aldrig tidigare mött barn som illustrerats på det här sättet i bilderböcker . De gamla ansiktena tillför en speciell spänning i berättelsen.
/Karin


lördag 23 april 2011

Barnbildsarkivet i Eskilstuna

Visste ni att det i Sverige finns världens största samling med barnbilder? Alltså bilder som barn har skapat. Det är i Eskilstuna och samlingen heter Barnbildsarkivet (SBBA). Arkivet startade 1977 och i samlingen finns bilder från hela världen ( även om de flesta bilderna är svenska). De äldsta bilderna är från 1700-talet. Till varje bild finns uppgifter om vem som gjort bilden, hur gammal hon eller han var och i vilken situation bilden gjorts. Samlingen har 130 000 bilder registrerade i sin databas. Mer information om arkivet finns här.

söndag 10 april 2011

Fira Världsboksdagen 13 april

Vanligtvis så firas världsboksdagen den 23 april, men eftersom det är samma dag som påskafton så firar man i år den 13 april. På bibliotek runt om i landet kommer detta att firas, så det finns stora möjligheter att hitta något roligt. Stadsbiblioteket i Göteborgs firande under världsboksdagen hittar ni här.

Världsboksdagen har sitt ursprung i Katalonien i Spanien där man sedan 1900-talets början firat skyddshelgonet Sankt Göran genom att man gav en bok till någon man tyckte om. Bokgivaren fick en ros som tack. Inspirerad av denna tradition beslutade Unesco att instifta en världsboksdag och samtidigt uppmärksamma upphovsrätten. Den 23 april är också minnesdag för författare som Shakespeare, Cervantes, Nabokov, Manuel Mejia Vellejo, de la Vega, Laxness, Josep Pia, Manuel Mjia Vallejo m.fl.

Jag funderar på hur man skulle kunna fira världsboksdagen privat. Att ge en bok till någon man tycker om är en idé som fungerar än i dag. Själv kommer jag att skicka böcker till några goda vänner vars födelsedagar jag glömt bort. Men man kunde kanske också pröva att skicka en bok till någon man inte tycker om?
/Karin

tisdag 22 mars 2011

Bilderböcker som blir filmatiserade

Vi har tidigare skrivit om bilderböcker som har blivit filmatiserade, dels långfilmen Till vildingarnas land som visades på biograferna förra året, och dels Vem?-filmerna, som har visats både på bio och på TV. Det är förstås vanligast att bilderböcker blir kortfilmer om de filmatiseras. En liten granskning av SVT Play i detta nu visar hur många barnprogram som från början faktiskt är bilderböcker. Titta bara på följande lista! Länkarna går till programmets sida på SVT Play, där du kan se avsnitt online.

Grodan och hans vänner - som bygger på Max Velthuijs älskade böcker om djurvännerna.

Charlie och Lola - som vi hittar i flera av Lauren Childs böcker om syskonen med samma namn.

Hurra för Kalle - som vi känner igen från Richard Scarrys härliga bilderboksvärld.

Nasse - som vi från början lärde känna i två böcker av Sven Nordqvist, Nasse hittar en stol och Nasses taxi.

Mamma Mu - som vi nog alla känner igen från Jujja Wieslanders och Sven Nordqvists böcker om Mamma Mu och Kråkan.
Olivia - den lilla grisen och hennes familj som vi möter i flera bilderböcker av Ian Falconer.

Meg och Mog - som från början fanns i böcker av Helen Nicoll och Jan Pienkowski. De verkar dock inte ha översatts till svenska.

Kipper - som för oss i Sverige kanske är mer känd som Bruno i böckernas värld. Mick Inkpen heter mannen som har skrivit och illustrerat böckerna. Han ligger för övrigt även bakom böckerna om Wibbly Gris, som också blivit filmstjärna och programmen har också sänts i svensk TV.

Max och Ruby - från böckerna av Rosemary Wells.

Och det finns många fler naturligtvis! Vilken är DIN favorit?

Bilder: Mamma Mu och Kråkan samt Olivia.

måndag 21 mars 2011

Huvud, axlar, knä och tå

Varje år anordnar Centrum för barnkulturforskning på Stockholms universitet ett symposium. Huvud, axlar, knä och tå heter årets symposium och temat är barn, kultur och kropp. Det bjuds på föreläsningar och diskussioner i dagarna tre, den 23-25 mars. Dessutom är det alldeles gratis och ingen förhandsanmälan behövs. För oss bilderboksintresserade kan nämnas att Gunna Grähs och Ann Forslind ska tala under rubriken Att formge ett barn på fredag. Se hela programmet här!

söndag 20 mars 2011

Intervju med Gunilla Bergström

I torsdagens avsnitt av TV-programmet Gokväll intervjuade Pekka Heino bilderboksskaparen Gunilla Bergström. De pratade förstås allra mest om Alfons Åberg. Se hela intervjun här!

Lennart Hellsing-priset 2011

Svenska barnboksinstitutets Lennart Hellsing-pris 2011 tilldelas författaren Leif Klitze för texten i boken Siimar till sjöss (Hazel Hill House). Illustrationerna är gjorda av Lisbeth Gustavsson.

Priset instiftades i samband med Lennart Hellsings 90-årsdag 2009. Det ska tilldelas en författare vars verk publicerats i svenskt original föregående utgivningsår. Enligt jubilarens direktiv ska det ges:

”Till den som vet
att utan poesi
är språket utan liv
och livet utan blomma.”

Prissumman är 20 000 kronor och mottagaren får dessutom en Hellsingsignerad kudde och ett diplom målat av Fibben Hald. Priset utdelas vid en ceremoni på Svenska barnboksinstitutet den 13 april klockan 18.00.

Tidigare års pristagare är Erik Magntorn för Visst finns det drakar! och Lotta Olsson för ABC-boken Zucchini till en tax.

torsdag 17 mars 2011

Nya medlemsförmåner

Numera har du som är medlem i Barnboksbildens Vänner inte bara 20% rabatt i konstmuseets butik, utan även 10% rabatt i Röhsska museets och Göteborgs stadsmuseums butiker vid uppvisande av medlemskort! Läs mer om hur du blir medlem på vår informationssida!

lördag 12 mars 2011

Söta sagor, dramatiska drömmar och ovanliga vardagar


VÄLKOMMEN till BARNBOKSBILDENS VÄNNERS ÅRSMÖTE

Torsdagen den 24 mars kl 18.30 på Göteborgs konstmuseum

Vi börjar med årsmötesförhandlingar som traditionsenligt leds av Margita Björklund.

Efter detta kommer Philippa Nanfeldt, intendent på Göteborgs konstmuseum, att ge en exposé i ord och bild över de donationer, som föreningen under 20 år gjort till konstmuseet. Samlingen består i dag av drygt 2.000 bilder av ett 60-tal olika nordiska konstnärer. Det blir ett axplock ur denna samling, vars äldsta nummer är ett försättsblad av Elsa Beskow till Blommornas bok 1905 och det senaste är danskan Lilian Brøggers Det tokiga katthuset från 2007. Se listan över alla de donationer som Barnboksbildens Vänner har gjort genom åren här!

Efter föreläsning och boklotteri samlas vi i den moderna avdelningen och äter en god sallad med ett glas vin samt kaffe och tårta. Kvällen kostar för medlemmar 130 kr, för gäster 150 kr och för studenter 80 kr.

Anmälan senast tisdag 22 mars till Margaretha Dahlström, tel 031-16 93 70 eller e-post mg.dahlstrom[at]comhem.se eller Frida Lax i Bokskåpet, tel 031-306 30 00 eller e-post frida[at]bokskapet.se

Väl mött!
Styrelsen

Bild: Ur ABC med Rut och Knut av Stina Wirsén.

Pija Lindenbaums bildvärld på Bror Hjorts Hus

Från och med idag kan du se Pija Lindenbaums originalillustrationer på Bror Hjorts Hus i Uppsala. Utställningen Bland älgbrorsor och fårskallar innehåller huvudsakligen bilder från Pija Lindenbaums egna böcker under 2000-talet. Även illustrationer från klassikern Else-Marie och småpapporna visas.


Utställningen pågår t.o.m. den 25 april. Läs mer här!

lördag 5 mars 2011

Bokprovning

På tisdag börjar den årliga bokprovningen på Svenska barnboksinstitutet i Stockholm. Statistik, trender och tendenser över barn- och ungdomsbokutgivningen 2010 presenteras. Bokprovningen pågår t.o.m. den 14 april.

Bokprovningsturnén går i år till Kalmar 15 mars, Malmö 16 mars, Falun 21 mars och Härnösand 22 mars.

Läs mer här!

torsdag 24 februari 2011

Barnboksskapare i P4 Mötet

Vi har en gång tidigare tipsat om radioprogrammet P4 Mötet, "programmet där gästen får tala till punkt". Radiolyssnarna möter kända personer inom en mängd olika områden, bl.a. bilderboksvärlden. Nedanför hittar du länkar så att du kan ladda ner de intervjuer som sänts sedan vårt förra inlägg. Intervjuerna är omkring femton minuter långa.

Marit Törnqvist (23 september 2010)

Gunilla Bergström (16 september 2010)

Pernilla Stalfelt (20 maj 2010)

Helena Davidsson Neppelberg (28 april 2010)

Det går fortfarande att ladda ner intervjuerna från vårt förra inlägg. Där finns möten med Helena Willis, Ulf Stark & Anna Höglund, Pija Lindenbaum, Eva Lindström och Stina Wirsén.

Bild: Från Tilda i toppen av Helena Davidsson Neppelberg

Vilda Hilda säger Hej

"Varför ljuger Bodil? Kan ett dreggelmonster bli en hund och kommer Johansson avslöja sin hemlighet? Vilda Hilda säger Hej. Och vi önskar välkommen på vernissage!" hälsar HDK-studenterna på sin hemsida. Efter att ha läst den fristående kursen Bilderböcker för barn ställer nitton studenter nu ut illustrationer på barn- och ungdomsbokhandeln Bokskåpet i Göteborg. På lördag är det dags för vernissage och då bjuder eleverna även på sagoläsning i butiken. Bokskåpet är öppet 11-14 under lördagen.

Läs mer om utställningen här!

söndag 20 februari 2011

Beatrix Potter på Millesgården

Beatrix Potters illustrationer har aldrig visats i Sverige tidigare, men just nu visar Millesgården i Stockholm hennes bilder av Peter Rabbit och alla de andra djuren. Utställningen går att besöka till och med den 15 maj, så det finns gott om tid att hinna dit! Läs mer om utställningen här.

Vill du veta mer och Beatrix Potter och hennes värld kan du besöka den här sidan.

Du har väl inte missat filmen om Beatrix Potter, Miss Potter, med Renée Zellweger i huvudrollen? Se en trailer här. Frågan är: Finns det ens någon annan spelfilm om en barnboksillustratör?

fredag 18 februari 2011

Bilderboksskapare berättar om bildvärldar

I senaste numret av Vi Läser kommenterar sju av Sveriges främsta bilderboksskapare sina egna bildvärldar. Bege dig till närmsta bibliotek och läs vad Pija Lindenbaum, Gunilla Bergström, Pernilla Stalfelt, Jan Lööf, Stina Wirsén, Per Gustavsson och Lena Anderson berättar!

onsdag 16 februari 2011

Stora Läsarpriset 2010

Stora Läsarpriset 2010 för Årets barnbok har tilldelats Eva Lindström för hennes bilderbok Jag tycker inte om vatten. Det är bokcirklar.se som delar ut priset och Eva Lindström kommer personligen att besöka Stockholms stadsbibliotek den 19 mars när det är prisutdelning. Läs en intervju här!

onsdag 9 februari 2011

Läsambassadör för barn & unga

I ett pressmeddelande från Kulturrådet läser vi att de har beslutat att Sverige ska ge en författare eller illustratör uppdraget som läsambassadör, d.v.s. att driva debatt om litteratur och läsning för unga och öka medvetenheten om ungas litteratur i världen. En expertjury kommer att utse ambassadören som utnämns på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg till hösten. Uppdraget är på två år.

England var allra först med en nationell ambassadör och det finns numera representanter även i USA och på Irland.

Läs pressmeddelandet.

tisdag 8 februari 2011

Vår nya sida på Facebook

Många av er vet redan att vi har en grupp för föreningen på Facebook, där vi liksom här på bloggen informerar om vad vi gör och tipsar om olika saker. Nu har vi insett att det är bättre att ha en sida på Facebook för att nå ut med information och ikväll var det premiär för den nya sidan!

Om du är medlem i Facebook, hoppas vi förstås att du klickar på länken HÄR och går in och gillar oss!

måndag 7 februari 2011

Maktens pluttifikasjon

Idag börjar Maktens pluttifikasjon - Den Nordiske barne- og ungdomslitteraturkonferansen, en tvärvetenskaplig konferens om barn- och ungdomslitteratur. Den hålls i Stavanger vartannat år och är Nordens största arrangemang om barns och ungdomars litteratur och läsning. Under några dagar samlas författare, illustratörer, översättare, forskare, lärare, biblioteksanställda, litteraturvetare och förlagsfolk för att diskutera, lyssna, lära och inspireras. I år pågår konferensen 7-9 februari.

På hemsidan förklarar man vad Maktens pluttifikasjon går ut på:
"Vår visjon er å formidle ny barne- og ungdomslitteratur gjennom å skape en arena for nytenkning, mangfold og tverrfaglig utveksling. Det er bøkene vi vil vise fram, men bøkene kan ikke vise fram seg selv. De trenger å formidles av gode og troverdige stemmer. Derfor har vi invitert forattere, illustratører og andre litteratur-formidlere som vil presentere trendene, bredden og utvalget innenfor ulike sjangere. Formidling av hundrevis av bøker vil bli belyst og satt søkelys på under konferansen."

söndag 6 februari 2011

Tre utställningar

Just nu visas Owe Gustafsons elefalfabet på Seriegalleriet i Stockholm. Vad för något, undrar ni? Jo, alla minns vi väl Fem myror är fler än fyra elefanter? Alla elefanter från A till Ö går att beskåda på utställningen. Den pågår till och med den 15 februari.

Därefter kan du som har möjlighet snart göra ett återbesök för då är det dags för Helena Willis att ställa ut sina bilder till LasseMajas detektivbyrå. Utställningen öppnar den 19 februari.

LasseMajas detektivbyrå kan man just nu ta del av också i museisammanhang. Arbetets museum har i samarbete med Kommunal producerat utställningen Mysteriet med staden, där besökarna får se hur Lasse & Maja löser mysteriet med fem försvunna kommunalarbetare. Utrymme för eget detektivarbete ska också finnas. Utställningen berättar också om flera av Kommunals yrkesgrupper och deras arbete. Läs mer om utställningen här. Just nu kan du se utställningen på Upplandsmuséet i Uppsala, därefter på Regionmuséet i Kristianstad. Någon som har besökt utställningen? Vad tyckte du?

Bilder: SVT & LasseMajas detektivbyrå.