Från och till under en månad har jag läst Emblas universum av Majken Pollack och Sara Lundberg (Alvina förlag, 2011), som i dag var på Bokskåpet, eftersom det var vernissage för bilderna ur Emblas universum och ur Sara Lundbergs egna bok Sommar. Jag fick ett intressant samtal med upphovsmakarna till Emblas universum om deras bok. Därför var jag en aning vimmelkantig när jag lämnade affären då samtalet hade fått mig i kontakt med mina egna kreativa processer, men också öppnat ett ospecificerat minne, i form av en känsla, från min egen barndomslek. För Emblas universum handlar om den kreativaste processen av dem alla, nämligen om leken. Boken handlar om Embla som är på sitt rum och bygger en rymdraket som hon vill resa i väg med. Hennes lillasyster försöker vara med i leken, men Embla vill inte ha med henne. Mamman försöker övertyga Embla om att lillasystern skall få plats. Men tillsist får Embla sin vilja igenom. När hon väl är ensam så längtar hon efter systern. Tillsammans gör de slutligen en fantastisk rymdresa.
Det finns många intressanta perspektiv i boken. Där finns mamman som försöker ta sig in i bilden, men som är för stor för rummet och verkar tillhöra en annan verklighet. En fin mamma, som känns trygg och rättvis, även om hon inte förstår sig på leken. Men mamman är också en kvinna som ser ut att vara fångad i sig själv, med en betydande övervikt och en kasslernätsliknande klänning och en hals som är extra lång (för att göra sig hörd?) Det är en kvinna man känner igen, som är trygg och bra för barnen, men som i hela sin uppenbarelse ropar efter befrielse.
Bilderna är gjorda i blandteknik och collage. Illustrationer från barnrummet visar en konkret miljö medan andra uppslag helt är utan koppling till det ursprungliga rummet. Det är bilder från leken och Emblas försvar för att få mamman att förstå att systern inte får plats i leken. Det är i de illustrationerna som boken kommer loss och blir något speciellt, kanske för att de symboliserar lek och den fria tanken, bortom det klart rationella, eller helt enkelt det spännande.
Embla är också väldigt tydlig i illustrationerna. Hon utstrålar en beslutsamhet över att nå det äventyr hon slutligen kommer till, även om premisserna inte var dem hon först räknade med.
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar