måndag 20 februari 2012

Välkommen till vårt spännande årsmöte

Tisdagen 13 mars klockan 18.30 håller vi årsmöte på Göteborgs konstmuseum. Efter de traditionella årsmötesförhandlingarna föreläser Ulla Rhedin om 2011 års ALMA- pristagare Shaun Tan. Under kvällen kommer vi också att få se Shaun Tans Oscarsbelönade kortfilm som på svenska heter Borttappad (The lost thing)

Efter föreläsningen blir det boklotteri, en enkel buffe med vin, samt kaffe och tårta. För allt detta betalar medlemmar 150 kronor, gäster 170 kronor och studenter 100 kronor.

Anmälan senast måndagen den 12 mars till
Frida Lax i Boksskåpet på tel 306 30 00 eller via epost: frida@bokskåpet.se

Här berättar Shaun Tan om sin kortfilm:
Karin

måndag 13 februari 2012

Med humor om Kanel och Kanin och alla känslorna

Jag har svårt för kaniner i bilderböcker. Jag tycker de tenderar att invadera hela bilderboksmarknaden med en lite för gammaldags attityd till vad en bilderbok skall vara.

Annat var det på fyrtiotalet när de första kaninerna kom med Betarix Potter och Lewis Caroll. Inte för att jag levde då, men då verkade kaninerna mest vara ett trevligt ett exotiskt inslag. Det var inte tal om någon kanininvasion.

I olika sammanhang har jag försökt driva frågan om att stoppa vårt land från kanininvasion i våra svenska bilderböcker. Det har inte ansetts politiskt korrekt och man har burit mig ut från många möten. Man har också låtit trycka upp pins med texten Vi älskar våra bilderbokskaniner.

Fast jag får erkänna att det finns bilderbokskaniner bland mina nära vänner. Exempelvis är Sara Gimbergssons, Stepahanie Blakes och Charlotte Ramels kaniner. Särskilt Charlotte Ramels kanin är jag fäst vid även om vi hade svårt för varandra i början.

Kanel och kanin och alla känslorna med text av Ulf Stark och illustrationer av Charlotte Ramel (Raben och Sjögren, 2012) är en fyndig rimmad berättelse om känslospelet i den starka vänskapen mellan Kanin och Kanel. Det är självklart en nödvändig realitet för ett bokförlag som Rabén och Sjögren att göra bilderböcker som säljer. Men det här konceptet med berömde barnboksförfattaren rimmade rader och den erkända illustratören och en kanin, känns uppsåtet om en lättillgänglig säljande bilderbok lite för tydligt.

Efter några läsningar av boken inser jag att jag avfärdat boken för lättvindigt. I stället blir jag orolig att boken skall komma bort, eftersom den till en början kan framstå som blek i jämförelse med mycket annat som ges ut just nu. Boken känns inte längre blek utan bara blyg. Kanel och kanin är inga stormiga personligheter. De är komplexa med både stora känslor och försiktighet, vilket så väl skildras i samspelet mellan bild och text.

Jag kommer på mig själv med att fundera över hur Kanin skulle ta det om hon blev orättvist behandlad på kultursidorna. Skulle jag kunna trösta henne eller skulle hon bli tjurig och dra sig undan? Det är en bok som skapat liv inom mig. Jag bedömer den därför som en lyckad bilderbok.

/Karin


söndag 5 februari 2012

Jag kan inte sluta tänka på Farther

Hela hösten fram till i dag har jag tänkt att jag inte skall skriva något mer om Farther av Grahame Baker- Smith på den här bloggen eftersom jag inte skriver om böcker som inte översatts till svenska.

Dessutom har jag redan skrivit om Farther här och skulle jag skriva en gång till så blev det ett överdrivet favoriserande. Men vem bryr sig egentligen? Bara jag förmodligen och Farther är en favorit. En bok som jag lägger fram när jag får gäster, för att den ser snygg ut och för att ge ett bestående positivt intryck, om nu allting annat skulle gå fel.

I somras fick boken Kate Greenway medal med motiveringen:
"a clever picture book with a dream-like quality. It is beautifully designed with a wealth of detail, conveying dark emotions, storms of war and weather, and a powerful sense of loss and bereavement"

Bildspråket är speciellt, men det som drar mig till boken är berättelsen. Det handlar om en pojke som växer upp med en pappa som har vildare idéer än han kan förverkliga. Pappans och därmed pojkens tillvaro pendlar mellan melankoli och en önskan att bygga sig vingar att flyga med. Men pappan lyckas aldrig förverkliga drömmarna. En dag måste han ge sig ut i kriget. Han återvänder aldrig.

När pojken blir vuxen återupptar hans pappans projekt och lyckas bygga sig ett par fungerande vingar. Då han flyger känner han att hans pappa är med honom. Sista bilden symboliserar hur pojkens son fångats av farfaderns drömmar. Han står i en spjälsäng och sträcker sig mot månen som fått uttryck av farfaderns ansikte.

Det är vackert och sentimentalt, men där finns en svärta nävarande som förhindrar boken att bli sliskig. Det är både svårt och lättillgängligt, vilket gör boken till ett självklart mästerverk. Jag brinner för den här boken och önskar den utgiven på svenska.

Länkar till bilder från boken finns här
/Karin