Med humor om Kanel och Kanin och alla känslorna

Jag har svårt för kaniner i bilderböcker. Jag tycker de tenderar att invadera hela bilderboksmarknaden med en lite för gammaldags attityd till vad en bilderbok skall vara.

Annat var det på fyrtiotalet när de första kaninerna kom med Betarix Potter och Lewis Caroll. Inte för att jag levde då, men då verkade kaninerna mest vara ett trevligt ett exotiskt inslag. Det var inte tal om någon kanininvasion.

I olika sammanhang har jag försökt driva frågan om att stoppa vårt land från kanininvasion i våra svenska bilderböcker. Det har inte ansetts politiskt korrekt och man har burit mig ut från många möten. Man har också låtit trycka upp pins med texten Vi älskar våra bilderbokskaniner.

Fast jag får erkänna att det finns bilderbokskaniner bland mina nära vänner. Exempelvis är Sara Gimbergssons, Stepahanie Blakes och Charlotte Ramels kaniner. Särskilt Charlotte Ramels kanin är jag fäst vid även om vi hade svårt för varandra i början.

Kanel och kanin och alla känslorna med text av Ulf Stark och illustrationer av Charlotte Ramel (Raben och Sjögren, 2012) är en fyndig rimmad berättelse om känslospelet i den starka vänskapen mellan Kanin och Kanel. Det är självklart en nödvändig realitet för ett bokförlag som Rabén och Sjögren att göra bilderböcker som säljer. Men det här konceptet med berömde barnboksförfattaren rimmade rader och den erkända illustratören och en kanin, känns uppsåtet om en lättillgänglig säljande bilderbok lite för tydligt.

Efter några läsningar av boken inser jag att jag avfärdat boken för lättvindigt. I stället blir jag orolig att boken skall komma bort, eftersom den till en början kan framstå som blek i jämförelse med mycket annat som ges ut just nu. Boken känns inte längre blek utan bara blyg. Kanel och kanin är inga stormiga personligheter. De är komplexa med både stora känslor och försiktighet, vilket så väl skildras i samspelet mellan bild och text.

Jag kommer på mig själv med att fundera över hur Kanin skulle ta det om hon blev orättvist behandlad på kultursidorna. Skulle jag kunna trösta henne eller skulle hon bli tjurig och dra sig undan? Det är en bok som skapat liv inom mig. Jag bedömer den därför som en lyckad bilderbok.

/Karin