Hela hösten fram till i dag har jag tänkt att jag inte skall skriva något mer om Farther av Grahame Baker- Smith på den här bloggen eftersom jag inte skriver om böcker som inte översatts till svenska.Dessutom har jag redan skrivit om Farther här och skulle jag skriva en gång till så blev det ett överdrivet favoriserande. Men vem bryr sig egentligen? Bara jag förmodligen och Farther är en favorit. En bok som jag lägger fram när jag får gäster, för att den ser snygg ut och för att ge ett bestående positivt intryck, om nu allting annat skulle gå fel.
I somras fick boken Kate Greenway medal med motiveringen:
"a clever picture book with a dream-like quality. It is beautifully designed with a wealth of detail, conveying dark emotions, storms of war and weather, and a powerful sense of loss and bereavement"
Bildspråket är speciellt, men det som drar mig till boken är berättelsen. Det handlar om en pojke som växer upp med en pappa som har vildare idéer än han kan förverkliga. Pappans och därmed pojkens tillvaro pendlar mellan melankoli och en önskan att bygga sig vingar att flyga med. Men pappan lyckas aldrig förverkliga drömmarna. En dag måste han ge sig ut i kriget. Han återvänder aldrig.
När pojken blir vuxen återupptar hans pappans projekt och lyckas bygga sig ett par fungerande vingar. Då han flyger känner han att hans pappa är med honom. Sista bilden symboliserar hur pojkens son fångats av farfaderns drömmar. Han står i en spjälsäng och sträcker sig mot månen som fått uttryck av farfaderns ansikte.
Det är vackert och sentimentalt, men där finns en svärta nävarande som förhindrar boken att bli sliskig. Det är både svårt och lättillgängligt, vilket gör boken till ett självklart mästerverk. Jag brinner för den här boken och önskar den utgiven på svenska.
Länkar till bilder från boken finns här
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar