Illustratören Sara Gimbergsson har i år tillsammans med författaren Lilian Edvall publicerat bilderboken Zenobia tappar bort sig (B Wahlströms förlag). Gimbergsson och Edvall har tillsammans tidigare kommit ut med bilderböckerna om Kaninen. Jag skulle vilja påstå att deras gemensamma stil kännetecknas av att vara vardagsnära och lättillgänglig, utan att vara banal eller enkel. Ambitionen tycks vara att på stilfullt allvar skildra barns vardagsdramatik. Så även i berättelsen om Zenobia. Men där finns ett ord jag hakar upp mig på. Det är ordet festival. Man får läsa att Zenobia är på festival. Fast illustrationerna tyder på att hon snarare befinner sig på en marknad. Nog är det skillnad på festival och marknad? Det är en dramatisk berättelse om Zenobia som är runt fyra fem år och plötsligt tappat bort sina släktingar. Hon blir omhändertagen av några ungdomar. Polisen kommer till hjälp men problemet är att ingen saknar Zenobia. I det lyckliga slutet visar det sig att familjen delats upp i två grupper och den enda gruppen tror Zenobia är med den andra och vice versa.
Illustrationerna blir spännande när de skildrar Zenobias rädsla då hon begriper att hon kommit bort. Hon står i mitten av gående vuxna som blivit till skuggor och siluetter. Annars är illustrationerna välgjorda men inte särskilt speciella. Trots att boken inte hör till de konstnärligt mest intressanta bilderböckerna så är det definitivt en bok som tar barns upplevelser på allvar. Det här är en bok som utan vidare kan nå många barn, vilket är bra. Olika bilderböcker måste kunna få ha olika syfte.
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar