Memmo och Mysen söker efter färger

En förenklad definition mystik är att säg att en mystikern söker efter gudomlig närvaro. Jag är ateist men brukar mena att det är samma sak jag känner när jag tycker mig komma i kontakt med något evigare än oss människor som enskilda individer, som en solnedgång, ett hav eller en nyfödd varelse. En mystiker kan man definiera som någon som på olika sätt letar efter sammanhang som kan ge förnimmelse av något större, som vissa väljer att kalla gudomligt.

Jag menar att den största gruppen mystiker vi har, som med enastående uthållighet, vetgirighet och glädje utforskar världen är de fyraåriga barnen. Det är just upptäckarivern hos dessa barn som Emma Virke tar tillvara i sin nya bok Memmo och Mysen söker efter färger av(Alvina förlag 2011) .

Det är en på bilderbok på rim där barnet Memmo mitt i natten packar sin ryggsäck och tar med sig nallen Mysen för att ge sig ut för att upptäcka världen och dess färger. Handlingen utspelar sig från natt till natt. Ljuset och färgerna tar sig sakta in och sedan bort från berättelsen.

Emma Virke använder samma collageteknik som tidigare. Färgerna är i fokus och tydliggörs genom kontraster. Illustrationerna håller ihop men överraskar, det ena uppslaget kan inte förutspå det andra. Därför tycker jag också berättelsen speglar ett slags lycka över tillvarons oändliga variationsmöjligheter. Eller en hyllning till färgrikedomen.

Memmo och Mysen är väldigt intressanta personligheter. Det händer något med deras ansiktsuttryck på varje bild och det ger berättelsen spänning. Texten i boken fungerar, för berättelsen framåt, men är inte lika speciell som illustrationerna, men därmed inte sagt att det är dåligt skrivet.

/Karin