Anna Ehring och Lotta Geffenblad ser bortom galenskapen och den trygga famnen. I Gammelmormor och kärleken (Urax förlag, 2015) står gammelmormor Siv i centrum med sin ungdomskärlek och stora vän Arne. Det är en historia om kärlek som kanske inte många barnbarnsbarn tänker sig om sina äldre släktingar. De ska väl baka bullar och lyssna på att jag är kär i den och den? I alla fall så tänkte inte Anna Ehring och Lotta Geffenblad att det skulle fortsätta vara på det viset.
Daisy är hos gammelmormor på västkusten med sin mamma. När gammelmormor Siv träffar sin gamla kärlek Arne är allt som vanligt. De faller pladask för varandra. Soffan de sitter i hos Arne lyser röd och liksom svävar iväg av översvallande känslor. Det är färger som smälter ut i varandra. Sivs kinder åker upp så högt i leenden när hon träffar Arne att de blir alldeles runda och rosiga. Ja, till och med rynkorna slätas ut. När familjen åker hem igen hinner Gammelmormor inte ens innanför dörren innan telefonen ringer och Arne vill träffas igen.
Lotta Geffenblad hittar den kärleksfulla känslan genom vattenfärger. Rosiga tapeter och klänningar vars mönster är en hel värld av blommor som sprakar. Blommor är något viktigt på varje sida. Är det inte blommor på mormors klänning så är det blommor på Arnes tapet. Färgfläckar bildar blommor och allt lyser. Saft som färgkladdigt flyger ur fnissiga munnar för att Daisy ändå har lite svårt att tänka sig Gammelmormor och Arne som busiga barn. Som kontrast till alla klara färger har vi kaffefläckar över sidorna, höghussiluetter och smutsiga trappuppgångar. Allt andas pirrig nyförälskelse och kafferep.
Lotta Geffenblad kommer till höstmötet 14 oktober. Läs mer här.
/Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar