Berättarrösten i Saras vingar är den beskyddande rödhaken som är den och det enda färgglada att förgylla sidorna med. Det flammande fågelbröstet håller ett öga på barnet Sara under den tid då så många vuxna och barn frihetsberövades till koncentrationslägren och mördades. Texten berättar om hur Rödhaken ser Saras mamma slitas bort från henne. Bilderna visar lok som spyr ut sin svarta rök. Stängsel och spöklika, utmärglade ansikten på rader. Först tänker jag att det är snö de står i, men såklart är det ett vitt brus där inget i omgivningen spelar någon roll. De finns bara där i sitt fångenskap, deras familjer mördas och inget annat finns. Är det inte det vita bländande som äter upp omgivningen så är det de mardrömslikt skuggiga barackerna. Kontrasten skär.
Fågeln samlar mat till Sara, som genom fångenskapet ser ut att komma närmre döden för var dag som går. Sällskapet i fågeln ger en viss levnadsglöd i Saras ögon, men rörelserna är hopsjunkna och ögonen ändå matta. Sista gången fågeln räddar flickan är när rödhaken ser Sara på kö framför husen med rök bolmande ur sina skorstenar. Då lånar fågeln sina vingar till Sara. Sista uppslaget visar hur hundratals fåglar lyfter från svarta taggiga grenar mot himlens blå.
Rödhaken har länge haft en symbolik kring beskydd och lycka, att den fått sin röda färg antingen genom blod eller eld då den beskyddat andra. Inspiration ligger säkert även hos den engelska sagan Babes in the wood, där rödhaken spelar en stor roll. I sagan lämnas två barn i en stuga i skogen för att svälta ihjäl, precis som barnen i förintelselägren lämnades åt sin död. Rödhaken är trygghet, allt det lysande bland all svärta, fågeln är bokens enda ljuspunkt och en viktig och stark symbol att arbeta med barn för att tala om förintelsen. Det är ett sätt att tala om det som varit för att världen inte ska komma ännu närmre sina tidigare katastrofer.
Illustratören heter Sonia M. L. Possentini och har studerat konsthistoria och bokbindning samt även grafik vid Ölands grafiska skola. Detta är Sonias och författaren Lorenza Farinas första översatta verk till svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar