tisdag 23 oktober 2012

Rafflande Snövit

Det har kommit en ny bilderbok som tolkar Snövit, med illustrationer av Benjamin Lacombe (Rabén & Sjögren 2012) . Det här den inte särskilt barnanpassade versionen, med stark symbolik som inte går att ta miste på. Som vuxen kan jag koppla bilderna till mitt eget liv. Samtidigt hoppas jag att bilderna skall kunna etsa sig fast och vara vägledande, för unga som läser sagan. För det är en symbolik som kan föras över på maktutövande som ofta är subtilt och svårfångat, men som dock är rådande. Har man de här bilderna med sig kanske man kan fånga essensen i en del maktspråk tidigare:


Den hemska styvmodern, anorektitiskt smal med levande fräsande ormar runt halsen. Snövit i en gyllene bur med styvmodern med nyckel i munnen och en påfågelkropp.  Snövit som har en fågel i en bur i sitt bröst, infångad av styvmodern. På slutet, när snövit gift sig får styvmodern, som nu kallas trollpackan, gå i ett par tofflor av glödande kol.

Mina egna barn tycker att det är en bra bok. Det är en bok som fått dem att ifrågasätta Disneyversionen, som något för tillrättalagt, för att vara gulligt. Plötsligt så tar de där steget som man väntat på. De börjar se syftet bakom den kommersiella kulturen. Det är väl så man måste göra för att utmana det kommersiella, man får visa något starkare.

Men vem är Snövit? Det finns ju en symbolik här som är enkel att ta till sig. Min första tanke är att Snövit är en kvinna i ett samhälle där mannen är norm.  Utseendet är det som är kvinnans värde, som kanske jagar bort henne men som också talar om vem hon är. De sju dvärgarna är bra manliga förebilder som hon möter på vägen. De råkar vara män men är väl främst stödjande vuxna som vägleder henne i livet, det goda samhället.
/Karin

2 kommentarer:

postvänster sa...

Vilken trist och förutsägbar ja närmast normativ genustolkning du gör. När jag läser din avslutning på en annars fin text är det som jag vill ropa; "men se bortom din ideologiska analys och se världen". Lämna könskampen, och se att det ser lika illa ut på andra sidan könet.

Barnboksbildens Vänner sa...

Vad är det som är förutsägbart? Vad är det som är fin text? Jag blir förvirrad av din kommentar. Avslutningen är väl inte särskit ideologisk? Jag tyckte att avslutningen om att dvärgarna är det goda samhället är bland det bästa jag skrivit. En tolkning som jag verkligen är stolt över. Sen har just den biten inte särskilt mycket med genus att göra, det skriver jag ju dessutom.