Gimbergssons giftigaste

Förr i tiden kunde det hända att reaktionärer försvarade sina dogmer med hänvisning till djurriket, som de menade var mer naturligt än det moderna sekulariserade samhället. På senare tid har det istället blivit allt mer populärt att använda etologi för att ge stöd åt mångfald. Den senare strategin verkar vara bättre än den förra, eftersom det finns kanske 100 miljoner djurarter på jorden, vilket verkligen ger utrymme för variation.

I vår kommer två bilderbökcer på temat. Välkommen Tango Kabusa Böcker) , som bygger på den sanna historien om två pingvinhannar i New York och Spinderella Tarantella av Inger Lindahl och Sara Gimbergsson (Alvina Förlag).

Spinderella Tarantella är en bilderbok som bygger på fakta om korspindeln med samma namn. Berättelsen handlar om spindelhonans liv. Vi får bland annat se och läsa om när hon äter upp sin man. Det är en humoristiskt bejakande text med många utropstecken. Spindrella Tarantella har inga bekymmer, hon är nöjd med sina val.

Om jag tyckte Gimbergssons förra bok Zenobia tappar bort sig var för tam så är jag desto mer förtjust i illustrationerna den här boken. Man känner igen att det är en Gimbergsson, men det är djärvare och lekfullare än vanligt. Jag tycker att Gimbergsson är duktig på att lyfta fram känslor och känslighet. I den här boken är det också känslouttryck som står i centrum, men betydligt starkare känslor, för Spinderella är hämningslös.

Bokens färger går i svart och rosa. Det är svarta siluetter av rädda människor, svarta spindlar men ofta med en rosa inramning. Mörkt och ljust möts på ett ovanligt sätt. Färgsättningen är en av de saker som bidrar till att boken inte hamnar i några genusfällor.

En rosa men också svart bok om spindlar, med en levnadsglad om än giftig honspindel. Det är en bok som vinner på att vara kontrast till många av de uttryck som dagens flickor tvingas spegla sig i. Den vinner också på konstnärlighet och ovilja att skriva på näsan. Eftersom det är avgjort att ingen kan komma och påstå att det är något bra med att äta upp sina äkta män.

/Karin