Ungefär samtidigt som boken kom ut så lade jag märke till att avdelningen om insekter är särskilt stor på bibliotekets barnavdelning där jag är ansvarig för inköp. Jag bär nämligen på en föreställning om att många barn är fascinerade av småkryp, som exempelvis skalbaggar vilket Comottos bok handlar om.
Förklaringarna till barns och människors fascination för småkryp är nog olika. Men en idé som jag bär med mig sedan barnsben är att dessa små insekters sätt att organisera ger en förnimmelse av det oändliga. Det får åtminstone mig att komma i kontakt med hur liten jorden är i det stora universum.
Comottos bok går i svartvitt. Det handlar om sju miljoner skalbaggar som invaderar en båt för att åka till sin kusin Marcelo som bor i ett avlägset land. Det är galet på ett sätt som kan förstås av en tvååring. Som vuxen läsare uppskattar jag att Comotto tar ut svängarna och hittar ett eget, rätt hämningslöst tilltal. Skalbaggarna är (medvetet) slarvigt tecknade, men ger intrycket av att vara olika intressanta personligheter, som man jag vill veta mer om. Tänk sju miljoner personliga skalbaggar! Ja alla får inte plats på bild i boken så klart, men där finns ändå en tanke om den oändliga variationen.
Svein Nyhus menade på sin föreläsning hos oss i höst att en bilderbok måste ses i relation till andra bilderböcker. På så sätt får denna svartvita bilderbok ett speciellt värde, just för att den är svartvit och för att den är en av få bilderböcker i den svenska bilderboksproduktion som kommer ifrån Latinamerika. Samtidigt som den handlar om något så spännande som skalbaggar.
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar