Man brukar säga att vi fortfarande är stenåldersmänskor. Hur då brukar jag vanligtvis tänka men när jag läser Kälda och älgen med text av Regine Nordström och bild av Eva Stina Sandling (Kabusa Böcker 2013), så upptäcker jag något av stenåldersmänniskan inom mig.
Jag förstår att vissa saker i min vardag har en klar koppling till stenåldern. Exempelvis samlingen på min fönsterkarm; några fossiler, en docka, en uråldrig psalmbok. Att jag tränar för att få uppleva lyckorus. Känslan av lättnad som infinner sig när man märker att ens nära mår bra.
Kälda och älgen förmedlar en känsla av hur man kan tänka sig att samhällen var uppbyggd på stenåldern. Fotografier av illustrationer som är gjorda i en väldigt egen collagteknik med olika rit- och illlustrationsekniker, urklippt i tyg och naturmaterial, förmedlar något om stenåldern. Det är därför boken får mig att gissa att föremålen på min fönsterkarm, är som ett slags rest av samlarsamhället. Kommer på att mitt välbefinnande efter en joggingtur måste påminna om känslan av efter att ha fällt en älg med ett drev och ett spjut. Min glädje över att vänners lycka måste vara ett arv i från stenålderssamhällen, då varje individs insats var märkbart viktig för hela gruppens överlevnad.
Bilderboken Kälda och älgen liknar inget annat. Tonen är poetiskt prövande ton i både språk och illustration. Det finns mycket vitt tomrum på sidorna, i vilken jag läser in stenålderns fragmentariska infrastruktur. Men berättelsen handlar kanske mest om kulturens som bärande element; Kelda som ritar en älg på väggen i grottan. Berättar Offar som samlar gruppen. Elden. Hän som är med stammen men som kommer från andra sidan.
Illustrationerna av lägret, med skidor, nät, uppspända skinn, skildrar sådant som man vet om stenåldern. Eller som det står:
Jag vänder fötterna mot varma stenen.
Värmer dem.
Stenen är skön. Säcken bubblar guldguldricka.
Snart är det min tur att smaka. Det honungssöta.
Sommarminne. Björkens saft.
(Nordström, sidan 5, 2013).
Till boken skall det också ges ut en lärarhandledning. Jag tror att det här är en bok som kan göra stor nytta i historieundervisningen för yngre barn men även för sådana som mig. /Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar