I större än en dröm lyckas författaren Jef Aerts och illustratören Marit Törnqvist (Rabén och Sjögren 2013) med hjälp av filosofisk precision fånga det svåra och göra det hanterligt. Boken tolkar jag som en hyllning till livet och vad som finns innanför dess sköra gränser.
Berättelsen handlar om en pojke som får besök av sin döda syster som han mest känner från ett gulnat fotografi. Systern tar med sig sin bror ut på ett nattligt äventyr.
De cyklar först genom gränder sedan upp i trädtopparna, åker båt, besöker systerns grav och sjukhuset där hon vistats. När de kommer hem lägger sig syskonen bredvid varandra i sängen. Då pojken vaknar är systern borta och det finns inga märken efter henne.
Precisionen finns i språket och den fulländade färgpaletten. Döden beskrivs först av mamman som större än en dröm. Under resan får man veta mer. Illustrationerna skildrar många olika stämningar och blir ändå en självklar helhet. Det är en berättelse om saknadens alla faser men också om glädjen över att få träffa någon man längtat efter. Om pojken som får lov att vara sin systers lillebror. Systern som vet saker han inte vet, som att att en död inte har användning för sitt skelett, eller behöver stödhjul när de cyklar. Detaljer som också gör berättelsen till ett utforskande.
En lila sida med fåglar som flyger i väg. Mörka gränder och gröna ängar. En vit sida när syskonen sitter i en båt. I det gråa om sorgen som låg gömd i mammas soppa, i pappas bröd och pojkens varma mössa. Illustrationer som pekar på att livet är fyllt av symboler för gräns och slut.
På första uppslaget sitter pojken ensam vid ett stort nästan tomt köksbord. På sista bilden är det samma bord, fast med duk, fyllt med mat av olika slag och en katt som krupit upp, sitter och spinner, väntar på att bli klappad kanske.
Kan inte säga annat än att det här är ett mästerverk som får mig förstummad och oväntat nog glad.
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar