Handlar böckerna om Herman om det ofattbara?

Stian Hole är en norsk illustratör och barnboksförfattare som skrivit tre böcker om Herman (eller Garmann som han heter på orginalspråk). Hole har ett väldigt speciellt bildspråk, helt skapat i datorn med fotografier och illustrationer sammanfogat till drömska bilder. Den första boken som heter Hermans sommar , tog de svenska kritikerna med storm. Historien om böckerna Herman och barnen på biblioteket där jag arbetar kräver sitt eget blogginlägg. Men det är böcker som kräver en del av sina läsare och fungerar bäst för barn från sex år. Men kanske är det hos nio och tioåringana som böckerna hittat sina största fans, eftersom det är så häftiga illustrationer. Det är bilder som fungerar som ett slags befriare för de som tidigare trodde att de visste vad en bilderbok gick ut på.

Enligt mig är Herman och eldsvådan en mellanbok där den nyss framkomna traditionen från Hermans sommar fördjupades. Med Hermans hemlighet revolutionerar Stian Hole än en gång bilderboken. Jag har läst boken några veckor nu och försökt komma på något vettigt att skriva, men det är inte lätt, för detta liknar inte något annat. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att de teman som jag ser i alla Herman böckerna, men framförallt i den sista, är Det ofattbara.

Bilden från skolgården är ett myller av barn, men Herman håller sig lite vid sidan av, han är rädd och inte den som vet precis hur man skall göra för att vara självklar och eller hur han skall göra för att slippa bli ifrågasatt av de barn som han är rädd för.

I centrum står tvillingarna Hanna och Johanna. De går först i syttende maj tåget, före fanbäraren, som är Elvis Presley.
På festplatsen när de gått tåget befinner han sig plötsligt på ett äventyr med Johanna, den snälla av tvillingarna. Tillsammans söker de sig till en plats i skogen, i flykt från den elakare tvillingen. De hittar vad de tror är resterna av en rymdkapsel och de hittar varandra. Men Hanna ligger där och lurar, hotar att avslöja deras hemligheter.

Det ofattbara illustreras exempelvis av att inte vara självklar på skolgården, rymdkapseln, av stjärnhimlen, kärleken till Johanna, att inte förstå hur tvillingarna kunde bli så olika, om drömmar, fantasier och om vad som gör en hemlighet så spännande. Men framför allt illustreras det ofattbara av bildspråket. En djärv gissning är att om det kommer en fjärde bok om Herman så handlar den om Hanna. För Herman är en sökare.
/Karin