Det stora bebisbytet med bild av Lisen Adbåge och text av Petter Lidbeck piggar upp mig (Natur och Kultur 2012) Det är en oväntad bok, på så sätt att historien är svår att förutsäga, vilket får mina stundom rätt trötta ögon att vakna till av. Boken gav en oförutsebar läsupplevelse eftersom den fick mig att fundera över samhällsfrågor som jag inte har några svar på.
Berättelsen handlar om ett modernt kungarike där alla med bebisar en dag hittar en lapp i barnens säng där det står Jag har tagit din bebis och lagt dit en annan. Självklart uppstår kaos. Någon har fått ett vitt barn istället för två bruna. En annan har fått en flicka istället för en pojke. Kungen och drottningen har också blivit av med sitt barn, osv.
Monarkerna får uppgiften att lösa problemet. Det ges olika drastiska förslag på hur man skall lösa problemet som att lägga alla barnen i en hög och ta den som man tror är sin egen. Ju längre tiden går ju starkare växer oron för de barn som de har hand om, att ingen skulle vilja ta hand om det. Tillsist har det gått ett år. Fler och fler blir övertygade om att de har fått det bästa barnet. Då bestämmer drottningen att ska behålla det barn man fått och vill föräldrarna inte det så menar man att det är fel på föräldrarna och inte barnet.
Lisen Adbåge är i toppform. Hennes känsla för det komiskt överdrivna kommer till sin rätt. Bilderna är inte myllrande men är ändå prydda med många oväntade drastiska detaljer. Berättelsen får mig att associera till PO Enquists bok Kapten Nemos barn som handlar om hur två barn förväxlades på BB i Bureå. Jag tänker också på det afrikanska ordspråket Det behövs en hel by för att uppfostra ett barn. Jag tänker på barnen i vårt samhälle. Vems är de?
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar