Där ingen ingen tror att någon kunde bo. Det handlar om människor som väljer att leva omodernt liv, långt ute i obygden.
Det är ett ganska roligt sammanträffande att det samtidigt kommer en norsk bilderbok, Den gamle mannen och valen av Stian Hole (Alfabeta 2013) om en äldre man; Cornelius, som säkert hade platsat i det där teveprogrammet om han funnits på riktigt.
Cornelius är en gammal man som lever avskärmad i ett hus på en havsstrand. Från sin horisont kan han se över havet till sin bror som han längtar efter, men som han för många år sedan brutit kontakten med efter ett kärleksdrama. Cornelius blev lämnad av en kvinna som istället valde hans bror. En dag strandar en val hos Cornelius. Han lyckas inte få ut valen i vattnet igen och tillsist ringer han sin bror. De kämpar tillsammans i flera dygn tills de får ut valen i havet. När boken är slut har bröderna fått tillbaka varandra.
Santiago i Hemingways Den gamle och havet kämpar till havs. Men Cornelius är en man som aldrig kommer ut på havet. Han stannar på land och samlar vrakgods. Det är inte ett alltigenom dåligt liv han lever, men det är ett isolerat liv. När han lyckas få ut den strandade valen frigörs han.
Illustrationerna speglar Corenlius vardag, det är som fragment av hans tankar, inredning och naturen. Hans utanförskap tydliggörs exempelvis av vinkande turister från hurtigruttens däck. De slänger pengar till honom. Symboler som tillsammans med Cornelius ansikte öppnar för vemodet, något som inte skildras särskilt ofta i barnlitteraturen eller i vardagen över huvud taget. Kanske för att det är svårt att skildra, men förmodligen också för att vemod inte stämmer ihop med bilden av den moderna människan, som någon som ständigt går framåt och inget ångrar. Att vara vemodig kan i dag vara skamfyllt.
Ibland får jag frågor om Stian Holes bilderböcker verkligen är något för barn. Ja barn är ingen ingen homogen grupp. Jag anser att det är viktigt att det i barnboksproduktionen finns böcker som inte precis alla barn gillar. Tack och lov styrs bilderboksutgivningen inte enbart av populism. Men min erfarenhet är att många barn har ganska lätt för att bli vän med Holes bildteknik. Jag tror det beror på balansgången, att där finns mycket annorlunda men att det ändå är en teknik som är släkt med bilder de hittar i sina dataspel. Men också för att det är roligt och överraskande.
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar