(Urax, 2014, översattning från norskan av Barbro Lagergren).
Boken förmedlar en glädje i skärningspunkten mellan de stora frågorna och barns lekfullhet.
Det är oförutsägbar undersökning av en park, som tar oss både till platsen innan den var park, till en annan planet, till flugors tankar och en gubbes längtan efter citronläsk. Att få en sådan här idé att funka måste vara som att försöka gå på lina. Om det går så blir det överväldigande tjusigt eller också går det inte alls och då faller man. Men här går det och det är överväldigande.
Oförutsägbarheten finns också i illustrationerna, montage i en blandning av olika tekniker. Jag kan se släktskap med Stian Hole, Jan Lööf och Sarah Sheppard. En styrka i boken förutom, humorn, filosofin, barnperspektivet är också den bristande rädslan för enhetlighet. För uppslagen har många olikheter, bildar egna enheter och bygger på så sätt upp en spänning i berättelsen. En fulländat försök i barnbilderbokens tradition av överraskningsmoment.
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar