Rabén och Sjögren satsar på serier

Ariol – Jag är en åsna! Av Emmanuel Guibert och Marc Boutavant , Trollskogen av John HolmvallKatten och Ekorren på Sommarön av Loka Kanarp, Mamma Mu firar Kråkan av Jujja Wieslander & Sven Nordqvist (teckning Michaela Favilla)

För ett år sedan anställde Rabén och Sjögren Josefin Svenska och Fabian Göransson från Kolik Förlag för att göra en satsning på barnserier. På bokmässan presenterade de satsningen tillsammans med Rabén och Sjögrens förlagschef Ann Skiöld Nilsson. De första fyra böckerna kommer i vår (se ovan)

Förr i tiden var serier mest för barn. Våra mest kända seriefigurer skapades för mer än femtio år sedan.  I dag skriver de svenska serieskaparna mest för vuxna, men de blev själva serieskapare genom att läsa serier som barn. Med den här satsningen vill även ge barn möjlighet till samhällsengagerade och roliga serier. Samtidigt som man hoppas att det ska bidra till att stimulera serietecknandet som uttrycksmedel. Jakten på de nya barnserierna är något som just nu engagerar förläggare i hela Europa.

Tanken är att de ska komma så pass många serier per år att man aldrig skall vänta för länge. Böckerna skall förutom i bokhandeln även säljas i kiosker. Det här är en satsning för läsglädje som också tar ansvar för att utveckla barns bildseende, vilket blir allt viktigare i dagens bildburna samhälle.

Jag tycker det är intressant att se hur det här utvecklas.Att serier tidigare inte haft särskilt hög status i Sverige beror på en debatt med rötter i USA, som handlade om seriernas skadliga inverkan. I dag skulle vi kalla det moralpanik. I Sverige skrev Nils Beijrot en mycket tongivande bok i ämnet Barn Serier Samhälle (1954)  som trycktes för sista gången på 80-talet. Där skrev Beijrot bland annat att Kalle Anka var våldsförhärligande.  Denna debatt hade stor inverkan på synen på serier under decennier. Att läsa serier har i vissa sammanhang knappt räknats som läsning.

Men i dag är det annorlunda, vilket främst beror på att vuxenserien etablerats.  Serierna har fått plats både på kultursidor och teaterscener. När Josefin Svenske och Fabian Göransson presenterar seriesatningen så berättar de också att den svenska vuxenserien överlevt och utvecklats i en tradition som varit närmast aktivistsik. Hur viktigt är det inte med motrörelser? Att det ofta är det som är lite vid sidan av, men som överlever för att det är bra, som sedan blir starkt och viktigt.

Vi får inte heller glömma att mangaserier under de senaste femton åren varit tongivande läsning för många barn. Även om mangserierna varit fler och inte lika breda så har de funnits och gjort många barn till både läsare och tecknare. Men Rabén och Sjögrens satsning innebär tillskillnad från mangagenren en inbindning i hårdpärm, vilket väl betyder en annan ansats vad gäller status. Bra där!

/Karin