Finska barnboksförfattaren Oili Tanninens bok "Hippu" kom ut för första gången 1967, då den fick en utmärkelse "som en av de vackraste finska böckerna" som givits ut det året. Nu kom den, i retrovågen som hyllar 50- och 60-talets anda, ut i nyutgåva på Speja förlag. 2015 översattes den till engelska och pulicerades sedan framgångsrikt. Enligt förlaget såldes rättigheterna sedan dess även till Tyskland och Frankrike. Här i Sverige kom den ut i våras.
Passande nog har jag numera ett litet "försöksobjekt" där hemma: en liten ettåring, som t.o.m. var några månader yngre, när boken damp ner i vår brevlåda. I nyutgåvans slutord beskriver Oili Tanninen sina tre utgångspunkter för den bilderboken hon ville åstadkomma, när hon bodde i Hampstead, London på 60-talet. Hon bestämde sig för att skapa en bok som var liten i format, kvadratisk, "lätt för en ettåring eller till och med yngre att själv hålla i". Boken skulle dessutom vara billig att trycka och därmed billig att införskaffa för unga föräldrar. Därför bestämde sig Oili Tanninen att enbart använda två färger: röd och svart. Till sist ville Tanninen berätta en liten historia, samtidigt som varje sida skulle handla om "vanliga, vardagliga saker som alla barn kunde relatera till".
När jag nu tittar på boken om och om igen med min egen ettåring, kan jag konstatera att Oili Tanninens koncept fungerar. Boken är liten och upplevs som färgsprakande, trots sin begränsade palett. Formgivningen uppmuntrar ett litet barn att själv hålla i boken och känna sig stolt över denna förmåga. Sidorna är inte i tung kartong, som de flesta andra bebisböcker, däremot är bokens bilder tryckta på ett mycket tjockt och stadigt papper, som inte ens min lilla vilding har lyckats riva sönder hittills, trots frekvent användning av boken på hans egen villkor!
Boken berättar på sitt enkla och charmiga sätt om en vänskap som uppstår mellan musen Hippu och hunden Heppu, som en vacker dag sitter framför Hippus hus. Eller... så vacker är dagen nog inte, för Hippu går ut med paraply och bjuder in den ensamma hunden till sitt hem, när det börjar regna. Sen handlar bokens olika uppslag om hur det handlas mat i affären och hur de nya kompisar leker, promenerar, tittar på TV, badar och lägger sig inför natten - "vardagliga saker som alla barn kan relatera till", samtidigt som vi får följa ett bra exempel på en udda vänskap de två olika djuren emellan.
Boken är skapad i en collageteknik, där Oili Tanninen rev och klippte japanskt origamipapper och fyllde i bilderna med färg i efterhand. Det som kritikerna skrev på 60-talet, då det begav sig - att hon hade gett barnboken ett nytt och modernt formspråk och att boken innehöll "enkla och stilrena bilder, nya färger och humor" - kan man mycket väl hålla med om även idag! Boken känns fortfarande modern och samtida i sina klara färger och former. Och vänskaper, framför allt otippade sådana, kan nog aldrig tematiseras för mycket! En så genomtänkt och charmig bok på alla sätt!
/Alexandra Herlitz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar