När Lilla piratförlaget förra hösten gav ut Mamma Borta av irländaren Chris Haugton så var det en bok som redan tilldelats nio prestigefyllda priser i olika länder. Jag kan förstå varför. Mamma borta är en självklar bilderbok, som man inte riktigt begriper att den inte funnits tidigare. Det är som någon irländare skrev briljant.
Berättelsen är byggd som en klassisk upprepningssaga för mindre barn. Det handlar om ett ugglebarn som ramlat ur boet. Med hjälp av en ekorre söker ugglan efter sin mor. Det är trial and error skulle man kunna säga. Först säger ugglan att det är en jättestor mamma och då tar ekorren hen till en björn. Sedan säger ugglan att mamman har spetsiga öron och då går det till en hare. Charmen i berättelsen bygger på vänligheten och öppenheten. Att ugglan får hjälp och att ekorren är fördomsfri i sitt sökande.
Bilderna är byggda i collageteknik. Jag påstår att Haugton befinner sig i samma tradition som Eric Carle. Haugtons egenhet i illustrationerna är främst i hur han arbetar med färger. De flesta sidor är dominerade av en mossgrön ton som jag inte sett tagit plats så pass i någon annan bilderbok. Men det handlar också om hur färgerna kommer fram genom kontraster. Jag önskar kanske att boken hette Pappa borta, men man kan inte få allt.
Här förklarar Haugton hur boken skapades. En länk till Haugtons hemsida Vegatable fride rice (som när det här inlägget skrivs är under konstruktion.
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar