Sarah Kläpp för den tokiga åldern

När inträffar den tokiga åldern? Finns den ens? Många hamnar nog i en tokig ålder runt fyra. Då när man vet precis hur allting hänger ihop och därför också förstår vad som är fel, vilket väl är ett slags grund för att kunna skoja.

En del människor kommer aldrig ur den där tokiga  åldern och det är nog ett bra kriterium om man skall bli barnboksförfattare. För att  kunna lyckas med en barnbok måste man ju kunna slå an en ton, komma när något specifikt barnsligt.


Jag tror att Ichabod Kvick och Järnbläckfisken av Sarah Kläpp (Söderströms 2013)  är en bok som slår an en för en del fyraåringar. Stilsäkra illustrationer och ett dristigt språk som är lätt att lära sig utantill.

Ichabod Kvick är en räv och vetenskapsman, som en del kallar galen eftersom han bryter mot naturens lagar. Han lever väldigt ensam i ett stort hus. En dag bestämmer han sig  för att ge sig ut i världen. Där  börjar äventyret och det går inte riktigt som han har tänkt sig, men han lär sig en del. För den vuxna finns referenser till Lovecraft, men  jag tänker att Ichabold kanske också är en liten snällare släkting till  Faust. Berättelsen lockar till äventyr och avslutas:


"Ichabod ser ut över havet. Jag vet inte vart jag är på väg tänker han men jag är på väg" . 


Handlingen spänner mellan det neurotiskt kontrollerade  och idén om livet som ett stort spännande äventyr. Det är mycket filosofiskt och mycket barnsligt. Illustrationerna ser ut som grafiska blad. Det finns en svart botten i allt och texten fungerar som en del av konstverket.

Kläpp är serietecknare. Hon är med i redaktionen och styrelsen för den internationella tidskriften C’est Bon Anthology som publicerar nyskapande serier från hela världen. Hon har medverkat i ett flertal utställningar i bland annat Malmö, Stockholm, Göteborg, London, New York och Paris och har även verkat som kurator för utställningar i Malmö och London.

När boken har recenserats i Finland tycker jag att man stirrat sig blind på Kläpps bakgrund som serietecknare. De skriver bland annat att det är en blandning mellan seriebok och bilderbok, för lite äldre barn.  Jag håller inte alls med. För mig är det här en väldigt tydlig bilderbok för barn i fyraårsåldern. Men Sarah Kläpp har en helt egen stil så jag har inte sett något liknande tidigare, sådant kan ju göra recensenter lite osäkra. Jag älskar den här boken.

Här finns en länk till Sarah Kläpps hemsida Sardeller.

/Karin