I höst har han tillsammans med författaren Stefan Casta kommit ut med bilderboken Du ska inte gråta vintervarg (Opal, 2013). En berättelse som får mig att tänka på nordamerikanska myter med Shape shifters och totemdjur.
Handlingen utspelar sig på vintern. Det är mörka bilder där snön, stjärnorna och den vita vintervargen står för ljuset. Några bilder är inomhus i ljus, men för det mesta är det natt eller skymning.
Pojken Stieg i berättelsen är ensam. I skolan och i snabbbköpet finns andra, men utanför hans hem står en översnöad bil. Julen närmar sig och pojken sköter alla julförberedelser själv. En ensamhet som illustreras men inte skrivs något om. Det är Stiegs kreativitet som är berättelsens centrum.
Under några nätter, kanske i vakenhet, kanske i dröm möter Stieg en vintervarg. Vargen är ensam ledsen. En natt tröstar Stieg vargen. När de möter varandras blick händer något märkvärdigt med Stieg, han förstår hur allt hänger ihop.
Han skriver och ritar skriver om vintervargen. I skolan läser han lyckosamt upp sin berättelse. Du ska inte gråta vintervarg är en berättelse om ensamhetens möjligheter, vad man kan hitta i sig själv och vad man kan skapa. Det är vackert och överväldigande med ett lockande mörker.
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar