Välkommen på höstmöte

Onsdagen den 16 oktober klockan 19.00 i Gamla Hovrättens lokaler på Olof Wijksgatan 6  äger vårt höstmöte rum.

 Erik Titusson som arbetar på Lilla Piratförlaget och som är den ende svensk som blivit invald i den internationella juryn för HC Andersen-priset föreläser under ämnet En bild av bilderboken- utifrån ett jury- och förläggarperspektiv. 

Efter föreläsningen blir det boklotteri, sedan sallad, vin, kaffe och kaka. Kostnad är 150 kronor för medlemmar, 170 kronor för gäster och 100 kronor för studenter.
Anmäl senast måndagen den 14 oktober på epost till:  mg.dahlstrom@comhem.se

Hjärtligt välkomna!

Händer på Bokmässan

Möt oss på Bok och biblioteksmässan i vår monter A:02:10. Dit kan du komma för att köpa en lotter i vårt populära lotteri, få information om vår förening m.m. På lördag klockan 14.30 överlämnar Erika Hedman de av föreningen förvärvade bilderna till den fotografiska bilderboken Den finaste skatten. 


På torsdag klockan 13.00-13.34 i sal J1 kan du delta i ett program om den moderna skönlitterära bilderboken som konstart. I seminariet deltar Gro Dahle, Gunna Grähs, Ulla Rhedin, Lena Eriksson med moderator Eva Fred från Kultur i Väst. Föredraget heter En fanfar till bilderboken* apropå boken med samma titel som ges ut av Alfabeta förlag i samarbete med Nordiska Akvarellmuseet.

Barn under 6 år kommer in gratis i målsmans sällskap.
Barnens Torg på Bokmässan i år genomsyras av ett afrikanskt tema. Bland annat finns sydafrikanske illustratören Piet Grobler på plats för att pyssla och teckna med barnen.

*En fanfar till Bilderboken släpps den 8 november på Nordiska Akvarellmuseet i samband med ett spännande heldagseminarium  med chans att möta medlemmar från Fanfarens skribentgrupp, nordiska bilderboksskapare, Ulla Rhedin och representanter för högskoleutbildningar och den prisbelönade belgiska bilderboksskaparen Kitty Crowther. För närvarande pågår utställningen Bilderbokens nya skepnader på Nordiska akvarellmuseet.

/Karin

Hur har Plupp kunnat bli modern?

En fördel med att läsa böcker är att man egentligen aldrig behöver ta hänsyn till upphovsgivarens avsikt, utan kan göra vilken läsning som helst. Det är något man får klara av med verk man väljer att offentliggöra.

Opal förlag har i sommar (2013)  gett ut Inga Borgs  Plupp bygger bo.  Boken publicerades första gången 1956. Att boken kommer nu passar särskilt bra just  eftersom blått hår äntligen slagit igenom lite bredare. Borg hävdade att Plupp var osynlig, men jag menar att tiden har gett Plupp en möjlighet att materialiseras.

Jag tror att Plupp i dag lever som aktivist i fjällen, inte så mycket samhällskritiker som alternativ. Någon som är väldigt medveten om sina konsumtionsmönster och försöker leva efter återvinningsprincipen. Sådana personer har alltid funnits, men det är först på senare år som de börjat dyka upp med blått hår. För tillfället så pågår en strid i Kallak, mellan politiker på ena sidan, samer och aktivister på andra. Jag är inte helt säker, men jag tyckte jag såg Plupp skymta fram i ett teveinslag om bråket däruppe.

Plupp är också en föregångare till  till Kivik och Monsterhund som var först med att använda ordet hen i barnlitteraturen. Borg gav aldrig Plupp något kön för att både pojkar och flickor skulle kunna identifiera sig med hen.

Med Plupp bygger bo Borg har lyckats bygga en rätt så naturromantisk bok, en hyllning till fjällvärlden och till fantasin. Berättelsen handlar om hur Plupp bygger ett bo med hjälp av sådant som finns i naturen.

Det är ett bra grepp att låta Plupp ha blått hår, det bryter av den annars vita stillsamma fjällnaturen.
Vidderna är sällan barnens perspektiv. Plupp blir detaljen som gör att man får syn på helheten, som utgör lockelsen. Det var väl så det var; berättelserna om Plupp speglade Borgs fascination för fjällen. Den här gången har man valt att ge ut Plupp i ett litet större format, som en vanlig bilderbok, mot tidigare då boken höll pekboksformatet. Det här är bättre.

/Karin

En bok för bibliomanti

Bibliomanti är en spådomsmetod som man använder i syfte att få vägledning genom att på måfå slå upp en sida i en bok( oftast bibel)

Det är en metod som också passar för Jostein Gaarder och Akin Düzakins bok Man undrar (Kabusa böcker 2013). Boken är i behändigt fickformat för barn från fyra år och tar upp  frågor som Skulle alla stjärnor och planeter kunna finnas utan att någon visste om dem? eller Hur kan mina fötter flytta sig dit jag vill fast jag tänker på något helt annat? 

En bok som man kan läsa hur man vill, allt på en gång eller en sida åt gången. 

Frågorna har var sitt uppslag. Det är ett barn som ställer frågorna och är med på alla uppslag. Ibland ensam, andra gånger i sällskap med en hund, ett publikhav eller med vänner. Det är i havet eller bredvid havet, i skogen och under himmel.

Düzakin lyckas bygga starka kontraster med dova färger som ligger nära varandra. Den enda ljusblå färgen blir märkligt stark kontrast till den andra ljusblå. Stora frågor ackompanjerade av en sällsam harmoni, något riktigt vilsamt och samtidigt underligt. Illustrationerna kunde ha gjorts nästan hur som helst, men det är effektfullt att välja ett barn som huvudperson. Många barn har filosofiska frågor och illustrationerna är en påminnelse om det samt ger en möjlighet till identifikation. Hur skulle man annars  fattat att det är en barnbok? Eller en allåldersbok. Jag gillar den här boken. 

När jag först såg förhandsreklam för boken så trodde jag att den var riktigt stor. Fickformatet är bra, men illustrationerna hade kommit mer till sin rätt i storformat. 

/Karin

Större än en dröm

I större än en dröm lyckas författaren  Jef Aerts  och illustratören  Marit Törnqvist (Rabén och Sjögren 2013) med hjälp av filosofisk precision fånga det svåra och göra det hanterligt. Boken tolkar jag som en hyllning till livet och vad som finns innanför dess sköra gränser. 

Berättelsen handlar om en pojke som får besök av sin döda syster som han mest känner från ett gulnat fotografi. Systern tar med sig sin bror ut på ett nattligt äventyr.  

De cyklar först genom gränder sedan upp i trädtopparna, åker båt, besöker systerns grav och sjukhuset där hon vistats. När de kommer hem lägger sig syskonen bredvid varandra i sängen. Då pojken vaknar är systern borta och det finns inga märken efter henne.  

Precisionen finns i språket och den fulländade färgpaletten. Döden beskrivs först av mamman som större än en dröm. Under resan får man veta mer. Illustrationerna skildrar  många olika stämningar och blir ändå en självklar helhet. Det är en berättelse om saknadens alla faser men också om glädjen över att få träffa någon man längtat efter. Om pojken som får lov att vara sin systers lillebror. Systern som vet saker han inte vet, som att att en död inte har användning för sitt skelett, eller behöver stödhjul när de cyklar. Detaljer som också gör berättelsen till ett  utforskande. 

En lila sida med fåglar som flyger i väg. Mörka gränder och gröna ängar. En vit sida när syskonen sitter i en båt. I det gråa om sorgen som låg gömd i mammas soppa, i pappas bröd och pojkens varma mössa. Illustrationer som pekar på att livet är fyllt av symboler för gräns och slut.

På första uppslaget sitter pojken ensam vid ett stort nästan tomt köksbord. På sista bilden är det samma bord, fast med duk, fyllt med mat av olika slag och en katt som krupit upp, sitter och spinner, väntar på att bli klappad kanske. 

Kan inte säga annat än att det här är ett mästerverk som får mig förstummad och oväntat nog glad. 

/Karin

Einar Turkowski

Det nya modiga förlaget Urax har gett ut den tyske bilderbokskonstnärens Einar Turkowskis bok Månblomman En fantasi. Turkowski tilldelades 2007 Grand Prix utmärkelsen vid den 21 Bienanalen i Bratislawa.

I dagens bilderböcker kan man se två stora trender. Turkowski hör till samma trend som bland annat  Stian Hole, och Oskar K med bilderböcker för äldre barn. Den andra mer tongivande trenden är bilderböcker som skickligt utforskar det naiva uttrycket med bl.a. Tomas och Anna- Clara Tidholm och Isol. Det är lyckosamt med dessa två trender samtidigt eftersom det ger bilderboken ett brett utrymme. Även om det är den naiva traditionen som just nu är mest spridd och därför mest lätt tillgänglig

Jag kan tänka mig att många förmedlare ser Månblomman som en svår bilderbok eftersom den krockar med  deras uppfattning om vad en bilderbok är. På samma sätt som jag tror förra årets succé Bockarna Bruse i Badhuset sett som en ful och svår bok om den kommit ut för tio år sedan, medan man i fjol knappt kunde tänka sig en charmigare bilderbok. Men Månblomman är definitivt en bok som  breddar vägen för bilderboksuttrycken, som får mig nyfiken på hur bilderboken kommer att utvecklas under de närmaste åren.

Därmed vill jag ha sagt att Månblomman är en härlig väldigt specifik läsupplevelse, kanske främst för barn mellan 5-9 år och för vuxna. Det är ett diger text skicklig ackompanjerad av detaljerade blyertsteckningar,  i  avancerad teknik. Det är illustrationer som kräver mycket text för att man skall hinna titta ordentligt på bilderna och vice versa. För även om det är en bok för äldre så är det ett verk som passar för högläsning. Boken utspelar sig i Herr Ribbelstones speciella trädgård. Vi får förståelse för hur mörkt det kan vara på vissa ställen, hur annorlunda djur det finns, som bl.a. stora fjärilar och motordrivna skalbaggar. Men vi får också ta del  Ribbelstones tankar, exempelvis om hur  han har en känsla av vara iaktagen. Det kan hända att man tvekar innan man går in i trädgården, men är man väl där möts man av en överväldigande upplevelse som många nog aldrig sett maken till.

Boken handlar om en växt som plötsligt dyker upp i trädgården. Trots stora efterforskningar lyckas Herr Ribbelstone inte få reda på vad det är för växt. När sedan en blomknopp dyker upp så gör han allt för att de ska slå ut. Han spelar teater, läser för den om blommors befruktning, spelar musik, sover hos den m.m. Men knoppen slår inte ut och Ribbelstone börjar misströsta. Vid nästa fullmåne slår dock blomman ut och förstummar sin omgivning. Därefter slår den ut vid varje fullmåne och då har man fest.

Allting lever i trädgården som är full av överraskningar;  fiskar som simmar omkring i luften, lysmaskar som dansar , träd som böjer sig fram för att titta ner. Det är en bok som rör i det undermedvetna, om trädgården inom oss. Att hitta balansen i att öppna sig för det oväntade, att vårda  och samtidigt lita på alltings regelbundenhet. Så var i alla fall min läsning. Mer om Månblomman finns på Einar Turkowskis hemsida.

/Karin

Ett hett sommartips; åk till Norrköping på bilderboksutställning

På Norrköpings konstmuseum pågår från 1 juni - 3 september  utställningen Gulligt! Läskigt! Roligt! om bilderboken under hundra år. Titeln på utställningen är med tanke på texter som sju forskare från Linnéuniversitetet  och Mittuniversitetet skrivit för katalogen.

I utställningen kan man bland annat  ströva i Mattisskogen, åka rutschkana med Mamma Mu och resa med Linnea till Monets trädgård. På plats finns konstverk från Göteborgs konstmuseums BBV-samling. Mer om utställningen finns att läsa här

Har du barn med dig så kan det passa att också åka till Norrköpings arbetarmuseum där det finns sommarverkstäder för barn mellan 17 juni- 18 augusti.  På arbetets museum pågår också en utställning för barn som heter  Bland skatter och vrak. 

Det är fritt inträde både på Arbetets museum och konstmuseet.

/Karin

Bilderboksantologi för flera generationer

Opal har i vår gett ut en bilderboksantologi med böcker mellan år 1955 och 2005. Det är Inga Borg, Sven Nordqvist, Eva Eriksson,  Paola Ciliberto, Maj Fagerberg, Lennart Eng,  Sara Gimbergsson, Mimmi Tollerup och Lars Rudebjer.

Kända upphovsmän, men inte alltid de mest lästa böckerna.  Sven Nordqvist representeras av Agaton Öman och alfabetet från 1983. En riktigt fin antologi som bygger ett sammanhang i den skandinaviska bilderboksutgivningen, där nio svenskar och en dansk är representerade.

Själv fascineras jag över hur moderna Inga Borgs illustrationer ter sig. Det har jag aldrig tänkt på tidigare. Är det tiden som hunnit i fatt henne? Eller är det sammanhanget som får mig att förstå?

Min favorit är ändå Lennart Engs bidrag  Valdemar i världshavet från 2003.  Eng har en enastående förmåga att skapa samband mellan mikro- och makrokosmos, att ge en känsla inför det svindlande, utan att vara det minsta komplicerad. Det sammanfattar också vad helheten av antologin förmedlar. En bok där yngre och äldre kan förenas i berättelser och minnen.
/Karin

Vemodet

För närvarande går en norsk teveserie som heter
Där ingen ingen tror att någon kunde bo. Det handlar om människor som väljer att leva omodernt liv, långt ute i obygden.

Det är ett ganska roligt sammanträffande att det samtidigt kommer en norsk bilderbok, Den gamle mannen och valen av Stian Hole (Alfabeta 2013)  om en äldre man; Cornelius,  som säkert hade platsat i det där teveprogrammet om han funnits på riktigt.

Cornelius är en gammal man som lever avskärmad i ett hus på en havsstrand. Från sin horisont kan han se över havet till sin bror som han längtar efter, men som han för många år sedan brutit kontakten med efter ett kärleksdrama. Cornelius blev lämnad av en kvinna som istället valde hans bror. En dag strandar en val hos Cornelius. Han lyckas inte få ut valen i vattnet igen och tillsist ringer han sin bror. De kämpar tillsammans i flera dygn tills de får ut valen i havet. När boken är slut har bröderna fått tillbaka varandra.

 Santiago i Hemingways Den gamle och havet kämpar till havs. Men Cornelius är en man som aldrig kommer ut på havet. Han stannar på land och samlar vrakgods. Det är inte ett alltigenom dåligt liv han lever, men det är ett isolerat liv. När han lyckas få ut den strandade valen frigörs han.

 Illustrationerna speglar Corenlius vardag, det är som fragment av hans tankar, inredning och naturen. Hans utanförskap tydliggörs exempelvis av vinkande turister från hurtigruttens däck. De slänger pengar till honom. Symboler som tillsammans med Cornelius ansikte öppnar för vemodet, något som inte skildras särskilt ofta i barnlitteraturen eller i vardagen över huvud taget. Kanske för att det är svårt att skildra, men förmodligen också  för att vemod inte stämmer ihop med bilden av den moderna människan, som någon som ständigt går framåt och inget ångrar. Att vara vemodig kan i dag vara skamfyllt.

Ibland får jag frågor om Stian Holes bilderböcker verkligen är något för barn. Ja barn är  ingen ingen homogen grupp. Jag anser att det är viktigt att det i barnboksproduktionen finns böcker som inte precis alla barn gillar. Tack och lov styrs bilderboksutgivningen inte enbart av populism. Men min erfarenhet  är att många barn har ganska lätt för att bli vän med Holes bildteknik. Jag tror det beror på balansgången, att där finns mycket annorlunda men att det ändå är en teknik som är släkt med bilder de hittar i sina dataspel. Men också för att det är roligt och överraskande.


/Karin

Vårmöte med Anna-Clara Tidholm!

På årets vårmöte får  vi den stora äran att få lyssna på Anna -Clara Tidholm. Hon kommer prata om bilderbokens tre delar; text, bild och bok.

I vårt lotteri kommer vi ha en stjärnvinst. Efter föreläsningen blir det smörgåstårta, vin, kaffe och kaka.
Kvällen kostar 150 kronor för medlemmar, 170 för gäster och 100 kronor för studenter.

Tid: Torsdagen den 16 maj klockan 19.00
Plats: Gamla hovrätten, Olof Wijksgatan 6

Anmälan senast den 14 maj till:  per.dahlstrom@kultur.goteborg.se